– Det skulle vara roligt att träffa svenskar så att jag lär mig språket. Här hör jag mest afghanska och arabiska språk, säger Haia Abo Qarah på Rosengårdsskolan i Malmö.
Haia Abo Qarah är 11 år och kom till Malmö från Syrien i höstas. Hon är en av cirka 1.200 grundskoleelever som kom till Malmö som asylsökande förra året. Som många andra nyanlända elever hamnade hon i en skola där få eller inga elever har svenska som förstaspråk.
– Jag vet inte riktigt hur jag hamnade på den här skolan. Jag tror det var pappa som valde åt mig men jag trivs och tycker skolan är bra.
”Viktigt att våra elever inte fastnar här”
I Rosengårdsskolan finns inga elever som har svenska som förstaspråk, så har det sett ut de senaste 14 åren. Sedan i höstas har skolan tagit emot ytterligare 50 nyanlända elever.
– I det stora perspektivet, om man tänker inklusion och integration, så är det viktigt att det inte blir en inlåsningseffekt, säger Annelie Van Lunteren, rektor på Rosengårdsskolan.
– Det är viktigt att våra elever inte fastnar här utan kommer vidare och blir en del av vårt samhälle.
Fria skolvalet påverkar
Statistik från Migrationsverket visar att de nyanlända skolbarnen är väldigt ojämnt fördelade över landet. Vissa kommuner drar ett tungt lass då man tar emot många elever i förhållande till befolkningsmängden – som till exempel Borgholm där andelen nyanlända utgör 50 procent av kommunens ungdomar i åldern 15-17 år.
Läs mer: Grafik – så många nyanlända skolbarn tar kommunerna emot.
Och även i de kommuner som inte tar emot så många per invånare så är fördelningen av eleverna ojämn. Det fria skolvalet gör nämligen att kommunerna inte kan tvinga någon att gå på en viss skola. Därför hamnar de flesta nyanlända på skolor i sina egna bostadsområden.
– Många gånger väljer föräldrarna den skola som ligger närmast för att det är enklast, säger Eva Thorn, lärare på Rosengårdsskolan. Samtidigt kan man ju inte neka föräldrar och elever rätten att välja skola.
I dag tar tio procent av landets skolor emot hälften av alla nyanlända elever. Anders Malmquist, grundskolechef i Malmö stad, menar att det till stor del handlar om frågor som skolan inte styr över.
– Vi har en bostadssegregation i Malmö och i Sverige och det är den som skapar skolsegregationen. Ska man komma till rätta med detta måste man också komma tillrätta med var folk bor i staden och skapa mer blandade miljöer.
”Bättre om skolorna är blandade”
Malmö är uppdelat i fem utbildningsområden. Varje område är sedan några år skyldigt att bereda plats för nyanlända elever.
Navid Jamal, som har sina rötter i Bangladesh, kom till Malmö förra året. Trots att han bor i en annan stadsdel valde han att gå på Dammfriskolan, några kilometer bort. Där är elevunderlaget mer blandat.
– I min förra skolan var i stort sett alla arabisktalande. Det är bättre om skolorna är blandade. Då kan eleverna lära av varandra och det blir lättare att kommunicera med varandra.
På grund av det fria skolvalet måste de nyanlända eleverna och deras föräldrar övertalas för att fördelas jämnare mellan skolorna. De som har förutsättningar för att ta sig ifrån Rosengårdsskolan gör oftast det ganska fort, enligt rektor Annelie Van Lunteren.
– Ofta handlar det om elever med föräldrar som har hög utbildning. För dem som haft en svår flykt till exempel och kanske inte har med sig hela familjen hit blir det svårare.