Hur många dödsrunor har det inte skrivits om svensk tennis efter det stora undret på 1980-talet? Svensk bordtennis har inte sjunkit lika djupt, men har gått en liknande väg sedan guldåren. Nog känns dagarna då Jan-Ove ”J-O” Waldner, Mikael ”Äpplet” Appelgren och Jörgen ”Jögge” Persson blev folkhemshjältar i miniatyr långt borta.
På söndag börjar bordtennis-VM i Ungern och det finns ett par intressanta namn i Sveriges trupp. Notera bara att Jörgen Persson är med som en ”resurs” till landslaget, eller med hans egna ord: ”biträdande förbundskapten” jämte Peter Blomquist, i Peter Anderssons frånvaro.
Största talangen
Han har förstås fått upp ögonen svensk herrpingis mest spännande namn på många år: individuella VM-debutanten Truls Möregårdh.
– Det är väldigt kul. Han är bara 17 år men väldigt mogen i sitt spel, har blivit svensk mästare och har gjort bra resultat i junior-VM där han också slog två kineser. Det är alltid ett bra tecken. Han är väldigt mogen och allround, och det är extra kul att se. Man var själv väldigt allround och det är viktigt att inte bara ha ett spel, säger Jörgen Persson till TT.
På frågan om Möregårdh är den största talangen sedan han själv var med är svaret först lite trevande eftertänksamt, men landar till slut i ett ja.
TT: Hur långt kan han gå?
– Europamästare inom ett par år. Rankad topp tio i världen, om han fortsätter med den här utvecklingen. Kanske kunna utmana kineserna. Han är väldigt hungrig och lägger nästan alltid extra tid efter träningarna. Spelmässigt har han det, säger Persson och jämför Möregårdh med honom själv och Waldner.
Bra självförtroende
Det är en ganska tung vikt som läggs på 17-åriga axlar. Eller?
– Det är bara kul, säger Truls Möregårdh själv.
– Det är otroligt coolt och väldigt smickrande att få höra det av just Jörgen. Jag tycker det finns likheter.
Möregårdh håller med om att han är allround, som Persson säger.
-Jag kan det mesta, om inte något stämmer brukar jag lägga över på något annat. Jag är väldigt taktisk också.
TT: Hur är det med självförtroendet? Är det en viktig del av pingisen?
– Ja, det är det verkligen. Jag har ingen anledning att ha dåligt självförtroende, efter att det har gått så bra med SM-guld och utländska tävlingar senaste tiden.
”Siktar på medalj”
Världsrankingen uppdaterades i början av april och där var Truls Möregårdh på plats 153, att jämföra med Mattias Falck på plats 16. Men målsättningen är trots det hög.
– Jag siktar på medalj, ser ingen anledning att inte göra det, säger Möregårdh och berättar att han i framtiden drömmer om en topp tio-ranking och medaljer i både VM och OS.
Jörgen Persson tror i stället att dubbellaget med Mattias Falck och Kristian Karlsson kan vara det stora medaljhoppet. På singelsidan blir det klart svårare.
– Det är en stor önskan, om man säger så, säger han.
Intressant är också framtiden för Jörgen Persson. Han själv är öppen för att fortsätta i landslaget. Och nästa år är det OS i Tokyo.
– OS lockar alltid. Vi får se, jag är med till juli i år. Sedan ska vi snacka. Men det är klart att OS är i tankarna. Viljan finns, ja, men vi ska se hur det fungerar.