En kvasar är i princip ett stort svart hål i vilket det faller in materia. Den infallande materian blir så upphettad att den skickar ut en enorm energiutveckling i rymden och det är den energin som kan observeras som ett ljus i stjärnbilden Pegasus.

– Man kan inte se den med blotta ögat. Det som gör det speciellt är att det här är en enorm energiutveckling som började för åtta miljarder år sedan. Kvasarer är urgamla reliker från när universum var ungt och inte förrän nu har det här ljuset nått oss, säger Peter Linde, på Tycho Brahe-observatoriet i Oxie, till SVT Nyheter Skåne.

Minnet av ljus som når oss

Kvasarer hör hemma i det tidiga universum då galaxer och de första stjärnorna bildades. Ljuset har haft åtta miljarder år på sig att nå oss, vilket motsvarar knappt två gånger vårt eget sol- och planetsystems ålder. Vad vi ser är inte bara en ljusprick utan en enorm explosion i en av universums tidigaste galaxer. Ljuset och energin motsvarar ljuset och energin från flera hundra galaxer.

Det var på 1960-talet som man började att förstå den här sortens objekt och såg möjligheten att kunna mäta ljuset i dem. På Sovjettiden trodde sovjetiska astronomer att den observerade kvasaren sände ut intelligent skapade signaler, men vi vet numera att dessa kvasarer tillhör naturen, inte ”kulturen”.

Nyheten spreds på nätet

Peter Linde fick höra talas om kvasaren i Pegasus genom kollegor på internet. Det var då han bestämde sig för att göra den här observationen. En observation som han gjorde från sin dator hemma i sitt kök.

– Det känns svindlande, även om det bara är en ljusprick på en bild.

Känner du dig liten då?

– Både ock. Visst är vi små i det perspektivet men samtidigt är det ännu mer fantastiskt att vi människor finns. Att vi har blivit en sådan fantastisk organism som kan känna och tänka och tycka om det här, säger Peter Linde till SVT Nyheter Skåne.