Åsa Ståhlbrand kommer inte komma tillbaka till klassrummet i höst. Liksom många andra lärare funderar hon på allvar att lämna läraryrket helt. Hon har varit MaNO-lärare i 17 år och fastän hon tycker så mycket om att undervisa tar hon nu tjänstledigt.
- Det är mycket tråkigt, för jag tycker verkligen om att undervisa men för mig är det ett omöjligt uppdrag så som det ser ut nu. Jag kan inte se hur jag ska kunna hinna med att ha familj, en fritidssysselsättning och arbeta som lärare med de krav och ambitioner jag har.
Hög arbetsbelastning
Hon har varit sjukskriven i flera omgångar, den senaste gången var hösten 2017. Arbetsbelastningen är för hög och ojämnt fördelad. Enligt henne känner många av kollegorna sig otillräckliga.
– Vi arbetar nästan ihjäl oss under terminerna för att sen vara helt lediga i sju veckor på sommaren. Det borde organiseras på ett annat sätt.
Bara i Malmö valde 304 lärare att avsluta sina fasta tjänster 2017. Samtidigt skriker skolorna efter behöriga lärare, likaså skriker lärarutbildningarna efter nya studenter.
Behövs 12 500 tjänster om året
Enligt Skolverket behöver det rekryteras 12 500 heltidslärartjänster i Sverige varje år de närmaste 13 åren men långt ifrån så många kommer hinna utbildas i dagens takt. De närmsta åren är mest akuta och orsaken är bland annat att elevantalet ökar och att många lärare gått i pension.
– Ofta när jag har mycket att göra får jag höra att jag ska dra ner på mina ambitioner. Det kan man göra till en viss grad men sen trivs man inte med sig själv när man vet att man hade kunnat göra ett mycket bättre jobb och att fler elever hade kunnat nå målen, säger hon.
”Dåligt samvete för jag inte orkar”
Åsa Ståhlbrand vill att lärarbristfrågan ska börja tas seriöst.
– Jag är orolig för Sverige, barnen är ju vår framtid. Det är dom som ska ta över efter oss. Jag har ju faktiskt dåligt samvete för att jag inte orkar vara lärare längre, men jag står ändå mig själv närmast. Jag är oroad för hur det påverkar samhället, att fler hamnar i arbetslöshet, fler mår dåligt psykiskt och det kostar också samhället att vi inte får den arbetskraft vi behöver, säger hon.