– Man vill ju ha sina permissioner och komma ut i samhället så fort som möjligt igen. Så det har varit det svåraste. Och att inte få träffa barn och barnbarn.
”Mia” dömdes till fyra års fängelse för narkotikabrott, men är redan efter två år på den kvinnliga anstalten i Ringsjön, på väg ut i verkligheten igen.
”Väldigt inskränkande beslut”
På anstalten i Fosie sitter enbart manliga interner, och Rebecca Ohlsson som är kriminalvårdschef där förstår att restriktionerna mött kritik.
– Det är klart att det är ett väldigt inskränkande beslut att ta för de individer vi har hos oss, och även deras anhöriga. Men jag upplever att det har varit en väldigt stor förståelse hos de intagna. Att vi gör detta för att skydda verksamheten och framför allt de klienter som tillhör riskgrupp, säger hon.
Sedan coronarestriktionerna infördes på fängelser har de intagna fått göra gratis telefonsamtal inom Sverige dagligen och Skype-samtal en gång i veckan. Rebecca Ohlsson på Fosie anstalt menar att besöksförbudet har påverkat de intagna på väldigt olika sätt.
Vissa intagna mer drabbade än andra
– De som har regelbundna besök av sina barn eller sin partner, har känt mer av det här än de som redan har sin familj på distans. Även alla intagna som är inne i permissioner har drabbats, eftersom allt sådant har blivit uppskjutet.
”Mia”, som nu njuter av friheten, menar att hon har klarat restriktionerna relativt bra. Dels tack vare sin hobby, stickning, dels för att hennes barn är stora och har kunnat kommunicera även på distans.
Vilka har haft det svårast under besöksförbudet?
– De som hade små barn hemma, som inte hade den kontakten de ville ha. Men vi har ju pushat varandra och pratat mycket. Så vi har ju klarat av det, säger ”Mia”.