Malmös nästa kaplan berättar om livskriserna som ledde fram till prästyrket och om hur det är att bo granne med Påven.

Redan som barn hade Pär-Anders en gudstro. Den förstärktes när han blev svårt sjuk.

– Som 12-åring fick jag stafylokocker i benet. Vid något tillfälle var det till och med livshotande. När jag låg där i sjuksängen så blev det att jag bad mycket och fick hopp om livet, säger han.

Ordförande i MUF

Men därifrån till att bli katolsk präst var inte självklart. I tonåren var det istället en politisk karriär som hägrade.

– Jag var ju ordförande i moderaternas ungdomsförbund, MUF, i Lund och som 19-åring blev jag invald i kommunfullmäktige.

Det blir ett jobb, en prestigefylld karriär, men så kommer bakslaget. 2001 utesluts Pär-Anders Feltenheim ur MUF efter anklagelser om att han ska ha trakasserat andra medlemmar.

Han förnekar att det ska ha hänt. Ord står mot ord. Pär-Anders har fortfarande förtroende i fullmäktigegruppen, men uteslutningen påverkar honom.

– Man kan väl kalla det för en slags livskris. Det tog lång tid att bearbeta, säger han.

Konverterade

Vid den här tiden har Pär-Anders hunnit konvertera till katolik efter att ha kommit fram till att det är ursprungskyrkan. Han lämnar så småningom politikerkarriären och börjar istället läsa teologi och dogmatik vid det påvliga universitetet i Rom.

Efter sex års studier prästvigs han hösten 2012. Nästa sommar flyttar han tillbaka till Skåne. Närmare bestämt till Vår Frälsares katolska församling i Malmö, där han börjar en tjänst som kaplan.

– Att ha bott så länge i Rom innebär att jag har fått vara katolik på riktigt. Det är ju samlingspunkten för all världens katoliker, säger Pär-Anders Feltenheim innan han tänder ett ljus för den nye påven.