Martina Johansson, 28 år från Arlöv, är en av de tio svenskar som tagits ut som intressanta kandidater för en framtida rymdresa till Mars.
Vi möter Martina Johansson utanför sociologen i Lund där hon varit på seminarium.
Hon kommer ner från trappan leende och det syns snart att hon är mycket glad och smickrad över att blivit utvald i första urvalet av de över 200 000 sökande.
Martina Johansson är då en av de tio svenskar som ansetts vara intressanta för Marsresorna som enligt planen ska starta år 2022. Totalt är det nu drygt tusen internationella sökanden kvar.
Kommer sakna vinden
Under intervjun står hon i blåsten med de ljumma vindarna i sitt hår, något som hon kommer sakna, säger hon.
– Men jag har ju upplevt dessa vindar men jag har inte upplevt Mars, säger hon till SVTs Sydnytt.
Och de som väljs ut blir inte bara först med att göra den sex månader långa rymdfärden, utan också först med att bosätta sig utanför jorden. Martina Johansson inser att det kommer att bli spartanskt med en ständig vattenbrist.
– Men mer än att sakna dusch, kommer jag få det svårt att leva utan godis, chips och mjölk, säger hon.
Först reser fyra
I det första skeppet färdas två män och två kvinnor för att grunda Marskolonin. Och här anser Martina Johansson att hennes studier på sociologen kan komma till nytta.
– Är man fyra människor på en planet så krävs det mycket flexibilitet och anpassning och det kan jag få hjälp med genom min utbildning.
Därefter ska kolonin fyllas på med fyra nya vartannat år. Det gör att det behövs ännu mer pengar än de 40 miljarder som den första resan ska kosta. Allt ska komma från sponsorer och försäljning av tv-rättigheter vilket knappast garanterar en diskret tillvaro för de blivande marsianerna.
– Jag inser att detta blir mycket offentligt även om jag inte är en så offentlig person, men man måste offra något för att nå en större dröm, säger hon till Sydnytt.
Ingen returresa
Rymdresenärerna ska leva i lägenheter på 50 kvadrat och där ska de också dö eftersom det saknas returbiljett. Just nu är Martina Johansson mycket övertygad om att hon vill åka men det är just det definitiva avskedet från sina nära, som är den största uppoffringen.
– Det är det som gör att jag ibland funderar på om jag verkligen ska åka, säger Martina Johansson.