Hon och närmare 700 andra föräldrar över hela Sverige har fått svara på en enkät om hur det är att ha ett vuxet barn med narkotikamissbruk.

– Man lever i en ständig oro och rädsla för vad som ska hända. Det är en väldig vanmakt som man befinner sig i. Man är väldigt utlämnad och ensam och det är svårt att hitta hjälp, säger Maud.

Gensvaret att få vara med i enkäten har varit stort.

– Många har sagt: ”Vad skönt att någon äntligen är intresserad av vår berättelse”, säger Torkel Richert, drogforskare och lektor i socialt arbete vid Malmö universitet.

”Man blir ifrågasatt som människa och förälder”

Han är en av tre forskare som har gjort den nationella studien.

– Studien har visat att det behövs mer hjälp och stöd till föräldrarna. Det handlar om att både hjälpa dem i att ge stöd åt sitt barn men också att de själva ska få hjälp, säger Torkel Richert.

Enkätsvaren visar hur de anhörigas liv påverkas på ett genomgripande sätt med oro och rädsla över hur barnet klarar sig och risken för överdoser.

Många uttrycker också bristande insatser från samhället och svårigheten att veta var man ska vända sig och hur man bollas fram och tillbaka mellan olika instanser.

– Det känns förnedrande att man blir ifrågasatt som människa och förälder. Att man hamnar i känslan att man varit en dålig förälder som har misslyckats med sin uppfostran och sitt barn, säger Maud och berättar om att det har påverkat hennes hälsa och ekonomi.

Vill förändra synen

Många känner även maktlöshet när barnet fyller 18 år och man som förälder inte längre har rätt att få veta, att få insyn och att hjälpa till.

Båda har en förhoppning om att studien också ska minska stigmatiseringen kring att vara anhörig till någon med ett drogmissbruk.

– Där har vi alla ett stort ansvar för att förändra synen på människor med narkotikaproblem och även deras anhöriga, säger Torkel Richert.