Merparten av de runt 50 ärenden som Mikamottagningen har jobbat med sedan 2012 gäller misstänkt människohandel för sexuella ändamål. Men det har inte väckts några åtal, något som Mika kopplar till att fallen inte prioriteras av polisen.

– Nu måste vi ha polisen med oss så att vi kan utreda brotten som vi får in anmälningar på, säger Lisa Green, länskoordinator mot människohandel vid Mika.

”Uppenbart ljug”

På Polismyndigheten säger man att det inte finns resurser att gå på djupet med människohandelsärendena. Det är inte heller alltid man tror på barnens berättelser.

–  Vi har jättesvårt att reda ut de här ärendena för man uppger oftast en berättelse för soc, och sen när polisen kommer har man kanske en syn på vad polisen gör och då kanske man inte vill berätta det fullt ut, , säger Leif Fransson, operativt ansvarig vid gränspolisen.

– Oftast får vi inga svar eller så får vi svar som är konstiga, inte har ett sammanhang, som är uppenbart ljug.

Sprida kunskap

Att berättelser inte hänger ihop kan ha att göra med att barnen är väldigt utsatta och ofta har ett lågt förtroende för myndigheter, menar kammaråklagare Helena Ljunggren.

– Många vet inte ens var de har varit någonstans, de kan inte peka ut någon särskild stad där detta har hänt, de har inget namn på gärningsmannen. Vi har inga spår att gå vidare på, och det är väldigt tragiskt, säger Helena Ljunggren.

Därför är det viktigt att de som möter barnen på exempelvis HVB-hem får ökad kunskap om att de ensamkommande är i riskzonen så att fler iakttagelser rapporteras in.

– Det som är viktigt är att man sprider kompetensen till fler aktörer. Migrationsverket jobbar väldigt bra med detta. De försöker sprida ut detta bland sina handläggare för att de ska kunna fånga upp det. Jag vet att socialtjänsten gör detsamma, för vi måste hjälpas åt. Det här är inte en brottslighet som anmäler sig själv, det måste ofta komma utifrån att andra gör iakttagelser.