– Hårdrock kretsar kring eld, blod och död. Paleontologi handlar om utdöda djur, katastrofer i urtiden och massutdöenden. Kopplingen är ju ganska stark, säger Mats E Eriksson med glimten i ögat.
Förutom att vara professor i paleontologi vid Lunds universitet är Mats passionerad heavy metal-fantast. Nu är han dessutom skivaktuell, i och med utgivningen av EP:n Primordial Rigor Mortis.
– Jag är ganska nöjd med titeln, ”Förhistorisk Likstelhet” ungefär. Det passar ganska bra in på fossiltemat, som är genomgående på plattan.
Har gett ut boken Hårdrocksfossil
Han har själv skrivit text och musik till flera av låtarna och visar stolt upp det färdiga alstret, en tolvtummare med bilder av flammande lågor, svart rök och givetvis ett och annat insprängt fossil.
För albumdesignen står för övrigt ikonen Joe Petagno, mannen bakom det mesta av Motorheads artwork.
– Det är en fantastisk känsla att hålla plattan i sin hand, den förenar de två saker jag älskar mest.
Det gör nu även boken han nyligen gav ut, Hårdrocksfossil, en samling populärhistoriska texter om märkliga möten i fossilernas och de ljungande metalriffens gränsland, om det nu finns ett sådant.
”Gör det för att det är roligt”
Bland annat avhandlas de fall då artister fått ge namn åt nyupptäckta arter.
– Jag har för egen del namngivit fossil efter både Lemmy Kilmister i Motorhead (”Kalloprion kilmisteri”) och den legendariske danske metalsångaren King Diamond (”Kingnites Diamondi”), avslöjar Mats E Eriksson.
Han är själv övertygad om att botanikpionjären – och namngivningssytemets själve fader – Carl von Linné inte alls skulle ha misstyckt. Han ägnar flera sidor av boken åt att försöka bevisa det.
– Jag tror att Linné helt klart skulle varit heavy metal-fan om han levt i dag. Han klädde sig ju som Yngwie Malmsteen och hade samma hårsvall, försäkras det.
Mats E Eriksson framhåller att bok- och skivproduktionen bekostas med egna medel och ligger utanför de ordinarie arbetsuppgifterna som professor. En bra bit utanför, betonas det.
– Detta är naturligtvis något jag gör för att det är roligt. Samtidigt talas det mycket i universitetsvärlden om att vi forskare måste bli bättre på ”outreach”, att föra ut vetenskapen till allmänheten. Där tror jag ändå att jag kan lämna ett litet bidrag.