Skurups kommunalråd Pierre Esbjörnsson (S) lämnade häromdan sina uppdrag efter flera hot. Hans bil stacks i brand i höstas och nazistsymboler sprejades på hans hus. Efter det har han burit larm och tidvis även haft skyddat boende.

Han är långt ifrån ensam om att ständigt leva med rädslan för nya hot. Enligt SKL, Sveriges kommuner och landsting, hotades en tredjedel av kommunpolitikerna förra året. Då har man endast räknat samman de hot som anmäls. Sannolikt hotas många fler, tror säkerhetschefen i Malmö kommun Jonas Hult.

– Mörkertalet är stort. Många politiker ”vänjer” sig och accepterar att hot numer följer med jobbet och anmäler därför inte alltid.

I Malmö finns flera politiker som bär larm. Särskilt utsatta är kommunalråden som är mest synliga.

– Vi skyddar dem också på andra vis genom till exempel väktare som följer med på möten, berättar Jonas Hult. De kan ha larm hemma och särskild skyddsfilm för fönsterrutor så de inte ska krossas om nån kastar något mot bostaden.

Polisen hade inte tid

Kommunalrådet Nils Karlsson (MP) är en av de politiker som får ta emot många hot. Han attackerades också på gatan i Limhamn i höstas och fick ett slag i magen.

– Jag fick snart reda på vad mannen hette som slog mig och ringde polisen och berättade det. Men de svarade att ”det där har inte vi tid att utreda”.

Att Malmöpolisen är hårt belastad är välkänt. När demokrati och hatbrottsgruppen tillsattes i våras tilldelas den tio tjänster, idag arbetar sju poliser där. De har hitills i år utrett 12 hot mot politiker, berättar Zandra Person, t f chef för gruppen.

– Men då har många sållats bort på väg mot vår grupp. Vi tar enbart hand om dem där det finns en möjlighet att hitta personen bakom hotet, som ett twitterkonto eller en IP-adress.

IP-adress räcker inte

En IP-adress är dock ingen säker väg mot en fällande dom. När polisen tar kontakt med personen bakom adressen blir svaret ofta ”det finns fler som använder den här adressen..”

– Så det är svårbevisat, konstaterar Zandra Persson.  Vi har inga fällande domar i år.

Dessutom formulerar sig avsändarna ofta på ett sätt så att de ska gå i fri i händelse av en rättslig process.

– De kan skriva ”tänk om nån slog ihjäl dig”. Aldrig att ”jag ska slå ihjäl dig”, berättar Nils Karlsson (MP).

Säkerhetschefen Jonas Hult har liknande erfarenheter, näthoten blivit alltmer subtila, avsändarna har lärt sig hur de ska skriva för att inte riskera att fällas för olaga hot.

– Istället kan de skicka iväg meddelanden som handlar om politikernas barn,  ställa en till synes oskyldig fråga som: ”hur går det för dina barn i skolan?”. Därmed talar de om att de väl  känner till familjen och barnen. Och alla föräldrar vet att när det handlar om barnen så får hoten, uttalade eller outtalade, en helt annan dignitet , konstaterar han.

Oroas för barnen

Nils Karlsson oroar sig för vad hans barn kommer att kunna läsa om honom på nätet när de är tillräckligt stora för att själva börja googla.

– Om de kollar mitt namn står det till exempel att ”Nils Karlsson gjorde så att många blev våldtagna och har blod på sina händer eftersom han stödde massinvandringen”. Hur känns det för barnen att se det?

Hoten mot kvinnliga politiker handlar ofta om att att de själva ska våldtas och förnedras på olika vis. ”Helt oacceptabelt”, säger Jonas Hult. Han uppmanar  kommunpolitiker att anmäla samtliga hot, att aldrig acceptera att hoten följer med livet som politiker. Men för många blir hoten till slut en sorts vardag.

– Jag var mer rädd för några år sen, berättar Nils Karlsson. Då fick jag några riktigt obehagliga samtal där nån sa direkt ”du ska dö”. Men nu liksom rinner det av mig, jag har vant mig vid den här hatiska stämningen.

Hot mot demokratin

Idag behandlas hot mot politiker av rättsapparaten på samma sätt som hot riktade mot övriga medborgare. Men de får ju hot i kraft av sitt ämbete, därmed är hoten också hot mot demokratin, påpekar Jonan Hult.

SKL har ett färdigt förslag om att ändra lagstiftningen när det gäller hot mot politiker, göra lagen mer anpassad till de utvecklingen i samhället. För hoten väntas bara bli fler och fler. 2008 var det 2 av 10 politiker som tagit emot hot, 2015 hade en tredjedel hotats.

– Men ännu har inget hänt. Risken finns att färre och färre vågar bli politiker, att många tycker att priset helt enkelt är för högt. Därmed hotas vår representativa demokrati, konstaterar Jonas Hult.