Amina Bektasevic pluggar bank och finans vid högskolan i Kristianstad. Han läser service management vid Lunds universitet. Båda kommer väl ihåg de olika lärarna som hyrdes in för att tämja deras klass 2008.

– Ibland tänker jag att jag inte hade varit där jag är i dag om det inte varit för specialpedagogerna, säger Amina Bektasevic.

De beskriver sig båda som att de har en stark vilja och en tro på sig själva. Anibal säger att han garanterat hade fortsatt läsa efter gymnasiet även om de inte varit med i Klass 9a, men att han då kanske hade valt en annan inriktning.

”Fick hjälpen jag behövde”

Anibal var den i klassen som höjde sina betyg mest. När terminen började hade han 170 poäng av 320 möjliga, när den slutade hade han höjt sig till 265.

I ett klipp från serien som sändes 2008 kan vi höra Amina Bektasevic säga till en av superpedagogerna att ”vi glömmer inte det ni har lärt oss, det gör vi alltid av de andra”. Med ”de andra” syftar hon på de ”vanliga” lärarna.

– Det pushade mig. Det gav mig en spark in i utbildningsvärlden. När de lärarna kom in fick jag verkligen den hjälpen jag behövde, säger hon idag.

”Våra äldre lärare var så jäkla trötta”

De tycker båda två att lärare pressas hårt, och att de får för lite betalt. När Anibal idag tänker tillbaka på deras ”vanliga” högstadielärares arbetsförhållanden ser han skolsystemet som det största problemet, inte lärarna.

– Jag tror att våra äldre lärare var så jäkla trötta på systemet som inte stöttade eller bidrog till att hjälpa eleverna. En del elever var väldigt tuffa och jag tror det sänkte lärarnas motivation att lära ut till dem, säger han och Amina håller med.

– Man blir lätt sliten och dyster av sådana förhållanden. Jag tror att man måste höja kraven för eleverna lite, så att eleverna känner att de utmanas. Det är först då man utvecklar sig själv.