Johan Widing på Bokeslundsgården utanför Hörby startade med alternativa raser för tio år sen, och då var det bildligt talat motvind. Det fanns inte mycket skrivet om de gamla raserna.

– Det fanns nästan inget att läsa om dem på internet. Jag fick gå till bibliotek och titta i gamla böcker och åka hem till entusiaster och kopiera det de hade. Sen började jag skriva om dem, och det har varit en långsam resa. Det är först det senaste året intresset har exploderat, säger han.

Intresset ökar kraftigt nu. Och han säljer slaktade kycklingar till restauranger. Några kilometer från Bokeslundsgården ligger Björkdala gård. Där finns att 20-tal olika svenska och utländska raser och ytterligare ett tiotal färgvarianter av dem.

– Jag säljer befruktade avelsägg till folk som har egna äggkläckare, och som vill avla de här raserna själva, säger Lina Laurin, som har avelsverksamheten som ett deltidsjobb.

Hon var valt bort att sälja matägg och kött. Regelverket gör det för dyrt.

– Det behövs en livsmedelsgodkänd packlokal om jag ska sälja matägg, eftersom jag har fler än 200 hönor. Jag behöver sälja ofantliga mängder ägg om det ska löna sig att bygga en sådan, säger hon.

 Vi har en omfattande och hård livsmedelskontroll i Sverige som är framgångsrik, inte minst när det gäller salmonella. Men samtidigt får den konsekvenser för småskaligheten.

– När kontrollsystemet är samma för den som föder upp 200 000 broilers om året som den som har 200, och kostnaderna är ungefär de samma, förstår ju vem som helst att det är svårt att få ekonomi i det, avslutar hon.