Lotta Södermans mormor hade önskat att ceremonin skulle hållas i en liten sal, men det gick inte. Istället fick de välja den stora salen i Skogskapellet i Oskarshamn för att gästerna skulle kunna sitta på avstånd.
– Vi ordnade med musiken själva och dekorerade kistan själva för att minimera risken att ta in fler utomstående, säger Lotta Söderman.
Alla kunde inte komma, några var sjuka och några kände att det inte kunde vara med. Men de fick chansen att ta del av begravningen ändå. Delar av akten filmades och de fick se den i efterhand.
Saknade att inte kunna kramas
För gästerna som kom till begravningen var det tungt att inte kunna vara nära varandra.
– Just i den stunden behöver man närheten och få stötta varandra och det är svårt att göra på avstånd. Kramar, klappar och hålla en hand är väldigt viktigt i sorgens stund, säger Lotta Söderman.
Efter begravningen hade de en minnesmiddag.
– Vi fick sitta familjevis vid separata bord med rejält avstånd mellan borden.
Enkelt och fint
Så här efteråt tycker Lotta Söderman att det blev en fin begravning trots allt. Det blev enkelt och fint som hennes mormor önskat.
– Hon var en riktig liten krutgumma på 94 år som i hela sitt liv klarat sig själv. Hon var en fantastiskt hjälpande kvinna som alltid har funnits för alla, säger Lotta Söderman.