– Det fungerar långtifrån på alla ställen. Det är många inblandade både markägare, olika jaktlag, och så vi bönder, säger Kent Algotsson som är lantbrukare.
Han har själv valt att inte hänga med i den prisökning som skett på jaktarrendet i landet. Motivet är att han vill få en bättre hantering av vildsvinen på ägorna.
– Jag betalar i princip ingenting till honom. Sedan hjälper hans oss jägare med att offra en del av skörden så att vi lättare ska kunna utföra skyddsjakten, säger Roland Abrahamsson som är en av dem som jagar på Kent Algotssons mark.
Den uteblivna vinsten på grund ett lågt jaktarrende går inte att jämföra med det som skulle förloras av vildsvinsskadorna.
– Man förlorar inte under 100.000 kronor ett dåligt år, berättar Kent Algotsson.
Många olika intressen
Men det är inte bara så enkelt att ta ut ett lägre arrendepris och hjälpa de lokala jägarna. Vildsvinen kan vandra långt för att hitta mat och andra markägare och jaktlag kan ha helt andra intressen.
– Vi har jättestora problem när vissa områden vill ta mer betalt för jakten och därför utfodrar mer för att locka dit gris. Perioder när det inte jagas där så mycket kommer grisarna till oss istället, säger Kent Algottsson.
Svenska Jägareförbundet som har ett ansvar i vildsvinsfrågan i landet menar att samarbete är en viktig faktor för en lyckad vildsvinshantering.
– Det viktigaste är att man hittar goda samarbeten på det lokala planet. Att sätta sig ner i byn fördela ansvaret mellan markägare, lantbrukare och jägare, säger Elias Turesson som är jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet.