Studien visar att åldersdiskriminering på arbetsmarknaden inte handlar om att vara äldre utan snarare om att inte vara ung. Diskrimineringen börjar redan vid 40-årsåldern.

Se hela inslaget här om varför du blir ratad redan vid 40.

Det är Linnéuniversitetet som tillsammans med IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, har skickat 6.000 fiktiva jobbansökningar med olika ålder i intervallet 35 -70 år och kön till arbetsgivare med en utannonserad vakans.

– Svarsfrekvensen börjar falla redan vid 40-årsåldern. Vid 60-årsåldern planar det ut, det är nästan vid noll. När man fyllt 60 är det bara två till tre procent svarsfrekvens, säger Magnus Carlsson, docent i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet och delförfattare till rapporten.

Enkät bland arbetsgivare

1 344 arbetsgivare har också intervjuats om hur de ser på arbetstagarnas ålder.

Resultatet visar att arbetsgivare tror att arbetstagare i 40-årsåldern har sämre förmåga att lära sig saker, är mindre anpassningsbara/flexibla och mindre ambitiösa.

Arbetsgivarna tror att redan i 30-årsåldern blir arbetstagare mindre självgående och lär sig sämre. De tror också att arbetstagarnas samarbets- och ledarförmåga börja bli sämre vid 40-årsåldern.

Åldersdiskriminering utbrett fenomen

Forskarna ser samma åldersdiskriminering inom sju olika låg- och medelkvalificerade yrken.

Med medelkvalificerade yrken menas i det här fallet administrativ assistent, kock, lokalvårdare, restaurangbiträde, butikssäljare, företagssäljare, fordonsförare.

Ålderseffekten är dock störst i de tre yrkena fordonsförare, kock och företagssäljare.

– Det här kan leda till högre arbetslöshet bland de här åldersgrupperna samtidigt som vi förväntas arbeta mer och längre. Det kan också skapa låsningar på arbetsmarknaden eftersom man inte vågar byta jobb. Och då minskar chansen till optimal matchning på arbetsmarknaden. Individen påverkas också negativt eftersom man känner sig inte behövd, säger Magnus Carlsson.