Etnologerna och genusforskarna Annie Woube och Karin S. Lindelöf har studerat fenomenet tjejlopp, motionslopp för kvinnor. I den nya boken “I tjejers spår – för framtids segrar” beskriver de vad de här loppen säger om vårt samhälle och vilka konsekvenser de får för jämställdheten.  

SVT Nyheter Småland träffar Annie Woube i Växjö när hon är på besök i samband med att Vårruset, ett lopp på fem kilometer som lockade över 3000 deltagare. Annie Wouble är uppvuxen i Storebro utanför Vimmerby, men bor nu i Uppsala där hon de senaste tre åren forskat om så kallade tjejlopp.  

–Tittar man på tjejlopp utifrån kan de verka löjeväckande. Det är korta distanser och de omges av något slags “rosa fluff”. Samtidigt så är loppen jättepopulära. 

Från jämställdhet till folkfest 

På 1980-talet arrangerades de första tjejloppen i Sverige och då var jämställdhetsfrågan viktig. Sedan har inramningen förändrats och blivit mer av en folkfest, med shopping, underhållning och efter loppet ska man gärna äta något tillsammans. De ramas in med fördomar om kön och kvinnlighet, samtidigt tar många deltagare sin prestation på allvar. 

– Vårt projekt visar att för många kvinnor är det en bedrift att genomföra loppen, att till exempel skida tre mil på Tjejvasan. Tre mil på skidor är lika långt som den längsta distansen i världscupen, men jämfört med Vasaloppets blir den kort, säger Annie Wouble.

Tjejloppen är här för att stanna

Resultat från forskningen visar att det finns problem med loppens inramning och att många deltagare känner stor tveksamhet inför tjejigheten som det handlar om. Samtidigt visar studien att den här typen av lopp fortfarande behövs.

– Träningstrenden är stark och har varit det länge. Det enkönade sammanhanget verkar också behövas, för det finns fortfarande många kvinnor som inte känner sig bekväma i könsblandade lopp. Därför tror jag att fenomenet kommer att bestå, säger Annie Wouble.