– Samhället har gått tillbaka. Det kan man inte sticka under stol med. Vi har ingen affär, ingen skola, ingen post eller bank. Det är svårt att få barnfamiljer att flytta hit, säger Ann-Louise Ahonen, som arbetade över 20 år på glasbruket, ända fram till nedläggningen.
Det var 2003 som de dåvarande ägarna för Orrefors Kosta Boda fattade beslutet att lägga ner glasbruket i Boda.
– Då kändes det tungt. Jättetungt. Många hade arbetat 40 år på bruket. De visste inget annat, säger Ann-Louise.
Svårt sälja hus i Boda
Ann-Louise har valt att bo kvar i Boda. Många andra har flyttat. Boda har idag ungefär 200 invånare, en del hus är till salu, andra gapar tomma. För den som vill flytta är det tufft.
– Ja, inte får vi så mycket för våra hus. De säljs väldigt billigt här, säger Ann-Louise.
Boda samhälle fanns inte ens innan bruket startade i mitten av 1800-talet. Då fanns bara några gårdar på platsen och samhället växte sedan upp runt bruket.
Så när bruket lades ned 2003 var det många som fruktade att samhället skulle tyna bort och försvinna helt.
Inget dött samhälle
Men så illa har det inte blivit. Även om Boda har färre invånare idag än förr och all social service är borta finns det fortfarande liv i samhället.
– Vi har både glasmuseum och luffarmuseum, en stor designbutik, ett vandrarhem, en liten camping, ett café och fram till nyligen även ett värdshus, så dött är här inte, säger Ann-Louise.
Boda har även fått tillbaka sin glasproduktion, om än i liten skala. Det finns en ny liten hytta i anslutning till det gamla glasbruket, och den ger arbete åt ett fåtal personer.
Designbutik i gamla hyttan
Ann-Louise tar oss med in i byggnaden som tidigare hyste den gamla hyttan. Här breder nu en ny modern designbutik ut sig. Men för den som ser sig om är det ingen tvekan om vad som pågick här fram till 2003.
– Här är vannan där glasmassan hettades upp, säger Ann-Louise och pekar. De har behållit den och låtit den stå kvar här i butiken. Och golvet vi står på är det samma. Det är samma golv som glasarbetarna gick på.
SVT: Hur känns det att se en butik, där glasbruket en gång fanns?
– Det är klart att jag hellre hade sett att bruket funnits kvar, men när det nu inte gör det är det jättebra att butiken flyttat in. Annars hade det ju varit tomt här, säger Ann-Louise.