Att ettårige Oskar gillar sina böcker är tydligt. I mars fick han och mamma Abier Alchikh hembesök från stadsbiblioteket. Och nu åtta månader senare är det dags att se hur det har gått. Abier och Oskar är en del av det statligt finansierade bokprojektet Bokstart som riktar sig till familjer i Hovsjö och Ronna. För Abier har böckerna betytt både för henne själv och hennes fyra barn.
– Förut kunde jag inte så pass bra svenska att jag kunde läsa för dem, säger Abier Alchikh. Men med tiden så har jag lärt mig mer. Det har gjort att det blivit lättare att förklara för mina barn.
Uppskattat av föräldrar
Liknande projekt har redan testats i Danmark och Storbritannien, och där har forskare sett goda resultat när det gäller språkutvecklingen. Biblitokarien Maria Juthberg menar att det är för tidigt att dra några slutsatser i Södertälje. Samtidigt ser hon ett mönster.
– Alla föräldrar som jag pratar med säger att de uppskattar böckerna, de har haft roligt med dem, barnen river och sliter i böckerna. Det ser vi också när vi tar upp böckerna ur påsen att det är många barn som sträcker sig efter dem. Vi ser ju att de har en viss bokvana, de vet hur man gör.
Självkritik från biblioteket
Samtidigt är man från bibliotekets sida självkritisk. Av de 64 familjer som valdes ut tog ungefär en tredjedel inte emot besök. en förklaring kan vara att informationsbroschyren som skickades ut endast var på svenska, trots att projektet äger rum i områden där många har ett annat modersmål.
– Om man inte kan svenska överhuvudtaget vet man nog inte vad det är för något, säger Maria Juthberg.
Tror du att ni kommit in till fler personer ifall det hade varit på andra språk än svenska?
– Ja, absolut, det är jag helt övertygad om.
Under våren 2016 ska fler kommuner hoppa på projektet. Och i Södertälje har man ansökt om att få utöka projektet till Hölö, Enhörna, Mölnbo och Östertälje. Maria Juthberg ser flera fördelar med hembesöken.
– Bara det att vi knackar på, kommer in och har ett samtal tror jag betyder jättemycket. Det betyder också mycket för barnen. Vi visar att vi bryr oss, att de betyder någonting. Det har vi fått höra flera gånger och det tror jag nästan är viktigare än att vi kommer med böcker.