I höstas stängde IVO ner Flickhemmet Smilla som hade två boenden utanför Södertälje. IVO ansåg att verksamheten inte hade följt upp allvarliga händelser vilket lett till att de upprepats.
Läs mer: Stängning av flickhem upp i rätten
Cassandra var 13 år när hon flyttade till flickhemmet. Hon hade fått en autismdiagnos och behövde hjälp med skolgången. Men istället för att saker blev lättare så började hon, som redan hade självskadebeteenden, må allt sämre.
– Det blev betydligt värre än vad det var innan. Jag gick från att skada mig väldigt sällan till att skada mig flera gånger om dagen, säger hon.
På vilket sätt tänker du att ditt sämre mående är kopplat till Smilla?
– Jag tror inte att det hade blivit så någon annanstans, problemet var att jag inte fick någon hjälp. Personalen ignorerade en. Hade jag bott på ett ställe där folk tog mig på allvar så tror jag inte att jag hade mått så dåligt som jag gjorde.
Kaosartad situation
SVT Nyheter Södertälje har pratat med totalt fem tjejer som bott på hemmet, samt en förälder till ytterligare en flicka. Alla har samma bild av flickhemmet – att det var stökigt. Flera beskriver även att personalen inte gjorde någonting när flickor vid upprepade tillfällen skadade sig själva.
De som har erfarenheter av andra LSS-boenden beskriver att det är en stor skillnad mellan dem och Smilla.
Läs mer: Flickhemmet Smilla överklagar
Ensam trots självmordsförsök
Cassandra beskriver flera allvarliga situationer som upprepades gång på gång, till exempel att självmordsbenägna flickor försvann från boendet, överdoser, att ungdomarna var våldsamma och självmordsbenägna samt att personal bröt mot sekretessen.
När hon själv kom tillbaka till boendet efter ett självmordsförsök lämnades hon ensam och rymde.
– Trots självmordsförsöket så kollade de inte till mig oftare, jag skar mig väldigt mycket och jag mådde väldigt dåligt. Jag rymde och var borta 3–4 timmar utan att de märkte det, säger hon.
Svårt att få gehör
Själv berättade hon om bristerna för sin hemkommun som hade placerat henne där, och hon klagade även till Smilla men det var svårt att få gehör på grund av sin diagnos.
– Man kände sig som ingenting, det var ingen som lyssnade på en.
Glad att ha flyttat
Nu har Cassandra flyttat hem igen. Hon mår fortfarande stundtals mycket dåligt, men är glad att ha lämnat Flickhemmet Smilla.
Hur ser du på framtiden?
– Jag vet inte vad som kommer hända, jag försöker ta den som den kommer. Men förhoppningsvis är den ljus.