I ett par veckor ska Anders Karlsson stationera sig i den sydvästra staden Perth och lära australiensiska armbrytare hur man vinner.
– Det australiensiska landslaget vill utveckla och satsar. Och av alla tänkbara tränare i världen ringde de mig.
Armbrytning som idrott, eller armsport som det också heter, växte sig stark i Sverige på 80-talet. Och armbrytning är mer avancerat än vad en vanlig lekman kan få för sig.
– Det är väldigt många småsaker, bara på papperet finns det 86 grundtekniker, säger Anders Karlsson.
Till Grönland
Inte bara australiensarna är intresserade av Rönningebons tips och trix. Efter nyår bär det av till en annat landslagsuppdrag som coach.
– Jag ska åka upp till Nuuk, för det grönländska idrottsministeriet har beslutat att man ska satsa på armbrytning.
Och nog ser han fram emot jobbet på Grönland.
– Jag är som ett barn på julafton.
Anders Karlsson tillhörde länge den absoluta världstoppen i armbrytning. Med bland annat ett VM-silver och EM-brons.
Kan göra ont
I vardagsrummet i Rönninge står hyllorna fulla med pokaler, plaketter och medaljer. Men att hålla sig på armbrytartoppen gjorde många gånger ont.
Han har bland annat slitit av biceps på högerarmen och så saknar han brosk i ena armbågen. Sammanlagt sex gånger landade det på operationsbordet.
Men trots att kroppen numera skriker ifrån är tränargiggen ett sätt att fortfarande få ägna sig åt sysslan som ligger nära hjärtat.
– Det är ett substitut. Jag prövade att pausa något år från armbrytningen men jag har nog aldrig varit så olycklig.
– Det är något visst med adrenalinet, svetten och linimentet. Det är fina grejer.