Christians expedition tog sin början i den mongoliska huvudstaden Ulan Bator i juni förra året. Nu, nästan ett år senare, börjar han närma sig målet – den kazakiska staden Atyrau och Kaspiska havets strand.
30 grader kallt
Det har varit ett år av tuffa umbäranden och sträng kyla, berättar Christian på en skakig telefonlinje från i Kazakstan.
– Det var minus 30 grader i Karaganda-regionen, som jag just tog mig igenom. Jag hade det väldigt tufft och kom ut med lättare förfrysningar på händerna.
Givet äventyr
Många undrar nog varför någon skulle välja att frivilligt tillbringa ett år på den karga stäppen – med en kamel som enda sällskap. För Christian, som tidigare paddlat kajak genom hela Sydamerika och gått med fyra dromedarer i Sahara, är det ett givet äventyr.
Vad är det egentligen som driver dig?
– Jag är här av många skäl, bland annat historiska. Sidenvägen gick här och en gång kunde man se stora kamelkaravaner i Kazakstan. Det finns egentligen bara två länder där man kan resa fritt med kameler – Mongoliet och Kazakstan.
Klagokör
Vad har du gjort för att orka?
– Jag har haft en ganska stor klagokör som sagt att ”vintern i Kazakstan den överlever du aldrig – det är lika med självmord”. Men att säga så till mig är mer som att hälla bensin på en brasa.
Varför är du så intresserad av kameler, tror du?
– Jag har väl alltid haft det intresset, att färdas med djur över ett landskap. Det saknade jag när jag paddlade genom Sydamerika.
Snart framme
Snart, i början av juni är det tänkt att Christian och Goliat ska vara framme vid Kaspiska havet.
– Då ska jag fira med champagne, med fötterna i Kaspiska havet, säger han och skrattar.