– Jag blir både ledsen och förbannad, hur kan man göra så här? säger Christina Södergren.
Hon växte upp i Torshälla och har många minnen av dansbanan och idrottsplaten.
– Min släkt var idrottsfantaster, min morfar satt vid staketet och tittade på varenda match. Vi åkte skridskor och vi dansade. Det finns inte ord för hur besvikna vi är, jag kan tala för alla Torshällabor. Jag trodde inte min öron i natt när jag låg och lyssnade på radion, jag sa till min man när jag gick upp ”hoppas jag har drömt att de bränt ned dansbanan”.
”Lågor slog upp till trädkronorna”
Jan Lehtola bor i närheten och var här och såg när det brann.
– Det stod lågor nästan upp till trädkronorna när jag kom hit. Det är olustigt när det brinner så nära, det blåser ju rätt mycket så man vet ju inte hur det kan sprida sig. Jag var här mycket när jag var yngre och vi har firat midsommar här, nu är det ett minne blott, säger han.