– Det går inte att få bort, suckar Abdi Osman, ordförande för moskén i Flen.

Framför honom tornar ett manshögt hakkors upp sig, till hälften utsuddat men fortfarande mycket tydligt.

Församlingsmedlemmarna har försökt men inte lyckats få bort detta senaste minnesmärke över de brott som drabbat gudstjänstlokalen på Floragatan, mitt i Flen. En morgon i december förra året var det detta som mötte dem som skulle be sin morgonbön i moskén.

Plats för trygghet

När vi senare talar om händelsen med församlingsmedlemmen Ismail Bobadilla får han tårar i ögonen. Han har tidigare berättat hur mycket moskén betyder för honom, som en plats för stillhet och trygghet. För gemenskap med andra och med gud. 

– Så när jag kommer på morgonen och mina kompisar visar mig en så otroligt kränkande symbol på dörren, då blir man ledsen, säger Ismail Bobadilla ledsamt.

Han är en av de drivande bakom idén att moskén ska ha öppenhet som ledord, mot besökare och mot samhället runt omkring. När moskén invigdes för drygt fem år sedan hade den glasdörrar ut mot gatan.

Men det visade sig vara opraktiskt i en moské i Sverige på 10-talet. Dörrarna vandaliserades och ersattes av ett jalusi av plåt. Som numera alltså täcks av ett till hälften utsuddat hakkors.

Gallerdörrar och taggtråd

Moskén har utsatts för åtminstone tio angrepp. Griskött inslängt genom ett fönster. Bajs utanför entrén. Ett antal krossade fönster.

Varje angrepp tränger på ett väldigt konkret sätt undan idén om den öppna moskén. För att hindra attacker omges bönelokalen numera av ett högt staket, med gallerdörrar och högst upp taggtråd. 

– Vi har tvingats ändra vår moské till en plats som måste försvara sig, säger Ismail Bobbadilla. Den förändringen har präglat oss muslimer i Flen. Att ändra en del av våra visioner om hur moskén ska se ut och vilken plats den ska ha i miljön runt omkring. Det är en sorg, säger Ismail Bobadilla.