Kristina Mattsson vårdar sin man Nils i hemmet sedan flera år tillbaka. Efter en stroke är han förlamad från nacken och nedåt och Kristina måste hjälpa till med det mesta. Flera gånger om dagen behöver hon suga ut slem från hans hals med hjälp av en slang så att han inte kvävs.

– I natt var det inte så många gånger som han började hosta så jag behövde bara stiga upp två gånger men ofta blir det fler gånger, säger Kristina Mattsson.

Hemtjänsten räcker inte till

Antalet personer som får  hemtjänst har ökat under det senaste decenniet men få har fått lika många hjälptimmar som de skulle ha fått i ett äldreboende.

Neddragningen av äldreboenden har på det sättet inte kompenserats av ökade hemtjänstinsatser. Det visar en ny rapport som Socialhögskolan vid Stockholms universitet tagit fram.

– I förhållande till antalet äldre i befolkningen så har kostnaderna och resurserna för äldreomsorgen inte hunnit med, menar forskaren Marta Szebehely vid Socialhögskolan.

För Nils Mattsson har det funnits möjlighet att flytta till ett äldreboende men efter dåliga erfarenheter av personal som inte räcker till så har Kristina valt att ha kvar honom hemma. Och en undersökning från Socialstyrelsen visar att trots att trycket har ökat på de äldreboenden som finns så har inte personaltätheten gjort det.

– För att vilja lämna över ansvaret för den man älskar till någon annan så måste man våga lita på att det fungerar, förklarar Marta Szebehely.

Viktigt att anhörigvården inte blir påtvingad

Det oroväckande med anhörigvården är om den inte är frivillig och det inte finns ett alternativ till offentlig omsorgshjälp, visar rapporten från Socialhögskolan.

– Att vårda en nära anhörig kan vara givande både för den som ger och den som får, men underöskningar visar att äldre inte vill vara beroende av anhöriga och det är där det har blivit ett problem idag, säger Marta Szebehely.

– Jag känner att jag inte har något val. Jag känner mig tvingad. Jag hade kanske kunnat göra något annat men det jag har inget val, menar Kristina Mattsson.