Varför? Det måste vara den vanligaste frågan när du sörjer mordet på en älskad – eller om du själv utsatts för en traumatisk attack som terrordådet på Drottninggatan. Under dagens rättegång fanns en chans för de överlevande och de anhöriga att få svaret på den frågan, när det blev dags för målsägandebiträdena att ställa sina frågor till Rahkmat Akilov.
Från åklagarens sida är motivbilden klar: Akilov ville påverka Sverige att sluta delta i kampen mot IS. Men för målsägandebiträdena, de som företräder offren och de anhöriga, låg tyngdpunkten på något annat. Deras ansvar är gentemot sina klienter och här är deras enda chans att få svar på frågorna som troligen ligger och gror hos den som förlorat så mycket den där dagen i april.
Kände Akilov ånger?
Anser han fortfarande att dådet var rätt?
Frågorna blir än mer preciserade under dagens gång.
”Kunde du se ansiktena på dem du körde på?” Vad kände du när du hörde kropparna slå mot lastbilen?”
– Vi måste göra det för våra klienters skull – de behöver få svar på ”varför dödade du min älskade?, säger ett målsägandebiträdande till mig efter rättegången.
”Ett ickesvar”
Akilov kan inte svara på om han ångrar dådet och inte heller har han något att säga till de han körde på eller de anhöriga som förlorade någon. ”Allah kommer att döma dem och mig”.
Ett ickesvar kan tyckas, för den som kämpar med att förstå ondskan. Men för målsägandebiträdet Mari Schaub, som förhörde Akilov ingående kring hans kunskap om islam, hjälper ändå svaren till att avdemonisera honom för hennes klienter.
– Han visade hur grund hans kunskap om islam är – han vet inget och han är inget. Att veta det kommer hjälpa mina klienter att kunna gå vidare. Han är en förvirrad själ som bara haft ett själviskt skäl att begå dådet – att hamna i himlen. Jag ville också motbevisa att det han predikar är islam, det är det inte, islam är en fredsbejakande religion.
De 13 målsägandebiträdena som varje dag tågar in i salen i en samlad elegant tropp har ett tydligt mål med sina frågor – de menar att frågorna ger en tydligare bild av brottet och dess natur. Men varken åklagaren eller försvaret håller med.
Återstår frågor
Åklagare Ihrmans roll är att bevisa vad som hänt och försvaret menar att frågorna om ånger inte spelar någon som helst roll för rätten vars jobb är att bedöma skuldbördan. Okänsligt kan tyckas, men ett rättssystems första uppgift är inte att vara empatisk.
Men frågorna om ånger är ändå viktiga för många av oss, särskilt som att skuldfrågan i svenska folkets ögon redan är avgjord i och med att Akilov erkänt. Rent juridiskt är den rättsliga prövningen inte på långa vägar klar, men för de drabbade återstår frågorna. Att förstå är viktigt för att släppa taget och gå vidare och här har vi en av få chanser att försöka komma in i huvudet på en överlevande självmordsbombare.
Om Akilov levererar på den fronten? Njae, fram kommer mestadels bilden av en frustrerad, okunnig och besviken man utan större religiös övertygelse än det han sett i propagandafilmer på nätet.