Söndag eftermiddag. Gunnar och hans fru Marianne ska med 16.05-tåget. De är i god tid, de ska till Gamla stan där de ska träffa sin ledsagare innan de ska gå på middag.

Tallkrogens tunnelbanestation. Tåget rullar in och Gunnar börjar gå mot kanten. Han hör var dörrarna är någonstans och går med käppen ut mot den dörr han tror är närmast.

Han går mot kanten. En fot framför den andra. Ett till steg. Plötsligt tappar han fotfästet och faller ner på spåret mellan två vagnar.

– Direkt när jag föll tänkte jag reflexmässigt att jag måste rulla in under perrongkanten och försöka ta mig upp när tåget åkt.

Han skadar sig rejält i fallet. Det gör ont och han svär där han ligger.

– STOPPA TÅGET! ropar passagerare på perrongen till föraren.

Tåget står still

Strömmen stängs av och tåget står kvar. Folk omkring hjälper Gunnar upp. En man kliver ner på spåret och sätter sina händer så att Gunnar kan kliva upp på hans knäppta händer.

– Jag hade ohyggliga smärtor och vet inte hur jag lyckades resa mig upp. När jag kom upp på perrongen kunde jag inte andas riktigt, jag bara flämtade.

Det är mycket folk omkring som undrar hur han mår. Han klarar inte av att prata på grund av chocken men han pratar tyst till sin fru, som också är blind, att han vill sätta sig.

– EN BÄNK! ropar Marianne. Han vill sätta sig! Kan någon ta oss till en bänk?!

De får hjälp och när de sätter sig hör Gunnar ambulansen komma.

Väl på sjukhuset konstaterar de att Gunnar förutom en del småblessyrer, sår på höger skenben och en vrickad fot, också har brutit fyra revben, punkterat lungan och brutit skulderbladet.

– Det fanns skäl att känna smärta, säger han.

”Jag tycker det är för jäkligt”

Det händer ganska ofta sådana här olyckor, berättar Gunnar. Han har flera vänner som varit med om samma sak. För några år sedan dog en vän till honom som inte lyckades ta sig upp från spåret.

Det brukar pratas om hur man ska hantera det ifall man ramlar ner på spåret.

– Det är en sak man får lära sig som synskadad, att om man ramlar ner så ska man rulla under perrongkanten.

Två perrongväggar var planerade att komma upp på Åkeshov och Medborgarplatsens tunnelbanestationer till våren, men nyligen har Landstinget lagt det på is.

LÄS MER: Försök med perrongväggar läggs på is

– Jag tycker att det är för jäkligt. Det är många synskadade som aldrig vågar ta tunnelbanan själva.

– För oss är perrongväggar så oerhört mycket bättre än annat. När vi varit i London har vi känt sådan oerhörd säkerhet över att ta bäring på en sådan vägg.

Förra veckan var första gången som Gunnar och Marianne vågade åka tunnelbana själva igen sedan olyckan. Det har tagit över två månader för dem att ta sig ut på perrongen själva.

– Vi hade ju varandra, det gör att man känner sig lite starkare. Men vi gick på helspänn. Verkligen.