Runt 150 000 kemiska ämnen kan vara i omlopp i Östersjön.  Ett tusental är identifierade, runt 800 av dem är hormonstörande. Endast cirka 75 har forskningen riktig koll på – genom att noga följa havets levande facit.

I decennier har forskare tagit prover på sillgrissla, strandskata, fisktärna, strömming, aborre, torsk, tånglake och blåmussla.

Och Stockholms universitets mätningar visar tydligt att utvecklingen går åt rätt håll.

Lagen haft effekt

– För många ämnen som vi vet är mycket giftiga så minskar halterna väldigt fint. Det visar att lagstiftningen haft effekt och vi ser resultatet i återhämtningen för utter, havsörn och säl, säger Anders Bignert, professor vid Naturhistoriska riksmuseet.

Men de lokala variationerna är stora.

Halterna av flera giftiga och hormonstörande ämnen är växentligt högre i vårt område jämfört med övriga Östersjön. Det handlar bland annat om pcb, bromerade flamskyddsmedel och kvicksilver.

Konsumtion påverkar

– Den stora befolkningsmängden har en inverkan. Mycket av kemikalietillskottet kommer kommer från vår konsumtion.

Detta märks bland annat i de förhöjda halterna av siloxaner, ämnen som finns i kosmetika, hygienprodukter och en del livsmedel och som påverkar fertiliteten.

Så vad betyder då detta – att vi stockholmare bör vara särskilt försiktiga med att äta fisk?

-Nej, man ska komma ihåg att halterna i insjöfisk är många gånger högre. Fisk är nyttig mat, säger Anders Bignert och fortsätter:

– Det är vissa riskgrupper som ska vara försiktiga, det är framför allt foster och spädbarn som måste skyddas.