Jenny Aakula och Hanna Öhman ligger bakom facebookgruppen ”Våga vägra förlossningsskador”. Där delar kvinnor från hela Sverige sina upplevelser från förlossningsvården. Ny statistik från Socialstyrelsen visar att riksgenomsnittet för allvarliga bristningar hos förstföderskor låg på 5,3 procent under 2015. I Stockholm läns landsting drabbades 7,3 procent av förstföderskorna.
– Jag är inte alls förvånad över statistiken när man läser om erfarenheterna i vår grupp. Det verkar oklart hur bristningsregisterna ser ut runt om i landet, säger Jenny Aakula.
“Barnmorskor drog och vred”
Jennys son föddes i april 2014. På väg ut fastnade han med skulderbladen vilket gjorde förlossningen komplicerad.
– En barnmorska hängde över mig och en drog och vred för att få ut honom. Efter förlossningen fick jag ingen extra vård eller kontroll.
Jenny fick höra att allt såg normalt ut efter förlossningen. Men hennes vardag blev allt annat än normal. Någonting buktade ut genom hennes vagina. Hon läckte urin, fick stora besvär med hemorrojder och levde med kronisk smärta. När hon sökte vård blev hon inte tagen på allvar.
Läs mer: Levde med förlossningsskador i 40 år
– Den kvinnliga överläkaren som tittade på mig frågade: ”Vad hade du förväntat dig? Du får räkna med att inte se ut på samma sätt som innan förlossningen”, berättar Jenny.
– Jag grät och var helt förstörd. Man blir psykiskt påverkad och tror att det är ens eget fel, berättar hon.
Jenny hade blivit sydd med ett stygn. Men på insidan var hon betydligt trasigare än så. Det skulle ta 1,5 år innan det konstaterades att hon hade avslitna och uttänjda muskler i bäckenbotten, vaginalt samt rectocele som bland annat ger avföringsproblematik och ländryggssmärta.
– Förutom det hade jag en bukväggsdiastas, som gav mig diskbråck, ett hål i bukmuskulaturen där maginnehållet buktade ut, berättar hon.
Idag har Jenny genomgått totalt fyra operationer, varav en på Södersjukhuset för att bli av med smärtan.
Hanna: Jag missbrukade smärtstillande
Hanna Öhmans dotter Selma föddes 2011. Förlossningen gick snabbt och hon syddes ihop. Dagen efter fick hon veta att hon fått en sfinkterruptur. Men hon fick ingen information om vilken grad, eller vad det innebar. Istället skickades hon hem med en broschyr.
Smärtan efter förlossningen gick aldrig över. Precis som i Jennys fall så misstänkte vårdcentralen hemorrojder.
– De skrev ut smärtstillande, recept efter recept. Men det gjorde bara ondare och ondare. Till slut missbrukade jag smärtstillande för att klara av smärtan, berättar Hanna.
Hade tål i tarmen
Tre månader senare stod Hanna inte ut längre. Då uppsökte hon sin barnmorska som såg till att hon fick träffa en läkare. Under ett ultraljud visar det sig att hon hade tre stora bölder i höger skinka. Det visade sig att det fanns ett hål i tarmen som läckte ut avföring och slaggprodukter. Det kan i värsta fall leda till blodförgiftning.
– Jag kom in till sjukhuset klockan 18.45, klockan 20.45 rullades jag in på operationsbordet.
Den operationen blev starten på vad Hanna beskriver som ett helvete.
– Mitt liv har varit förstört stora delar. Från den dagen har man försökt att laga min tarm. Men den fungerar inte.
I mars 2015 blev hon akut sjuk när avföring och var gick ut i blodomloppet. Hon fick blodförgiftning och vårdades akut.
– Jag trodde att jag skulle dö.
Sedan november 2015 har hon stomipåse för att låta tarmen vila. Hon har opererats 25 gånger, men utan att lyckats. Tanken var att hon skulle ha stomipåse i sex månader. Nu har hon haft den i 1,5 år.
– Jag har ställt in mig på att ha den i resten av mitt liv. Jag har accepterat den.
Hur ser du på framtiden, att bli gravid igen?
– Vi vill ha syskon, men då kommer det bli med planerat kejsarsnitt. Först ska vi göra ytterligare ett försök att laga tarmen.