– När Strindberg kom hit var det helt nyproducerat. Han flyttade in i en sprillans ny lägenhet med central värme, dusch och toalett. Allting var nytt och fint, berättar förste intendent på museet Erik Höök.

För att få tillbaka Strindbergs lägenhet i ursprungligt skick har man målat om snickerier i originalfärgen grön umbra, beställt nya mönstrade draperier och återskapat guldtapeter som de såg ut när Strindberg bodde där.

Även om det slitna originalgolvet finns kvar i hans sovrum så har man återskapat ett likadant men nytt till hans arbetsrum. Allt för att man ska få en känsla av hur det var när Strindberg levde där.

Strindberg och hans vänner

Strindberg hade många sammankomster med sina vänner. De spelade musik tillsammans, och då gärna Beethoven på hans piano, som var en självklarhet i varje borgarhem under denna tid.

Mat och dryck hade också en central roll under dessa sammankomster. Det vet man eftersom Strindberg inte hade något kök och han beställde därför all mat. Det var gärna kotletter eller forell, vilket framgår av de arkiverade beställningar som finns bevarade.

– Det finns ju en föreställning om att Strindberg alltid var arg och kanske lite av en enstöring men det stämmer inte, han hade ett rikt socialt liv, säger Erik Höök.

Den populära

Under Stridsbergs sista år i livet blev han en frontfigur inom arbetarrörelsen. Han blev en flitig skribent för socialdemokraternas tidning och kritiserade högern. Det ledde till att han på sin födelsedag, som skulle bli hans sista, uppvaktades av folket. 

– Det var mellan 10 000-15 000 som slöt upp och defilerade förbi på Tegnergatan här nedanför. Så han stod därute på balkongen med vinterrock, pälskrage och hög hatt. Ett sådant foto som nästan blivit synonymt med Strindberg, säger Erik Höök.

Den 14 maj 1912 avled August Strindberg. Under hans begravning tågade mellan 50 000-60 000 människor från Blå tornet på Drottninggatan till Norra begravningsplatsen i nuvarande Solna.

Det var under den tid då det bodde omkring 300 000 människor i Stockholm.