13-åriga Jorgie Roos blev utsatt för rasistiska hot under bussresan. Foto: Privat/SVT

13-åring utsattes för rasistiska hot på Uppsalabuss

Uppdaterad
Publicerad

13-åriga Jorgie Roos och en kompis sitter på bussen på väg in till stan när en kvinna börjar tala högt om hur illa hon tycker om dem, och snart övergår det i rasistiska och islamofobiska uttryck, berättar pappa Peter Lööv Roos.

– Hon säger till min dotter att ”jag kommer sparka dig i huvudet så du dör”, säger han.

Jorgie Roos och hennes jämnåriga kompis var på väg in till centrala Uppsala för att handla kläder till skolavslutningen när en för dem okänd kvinna kliver på bussen. Enligt Jorgie Roos verkar kvinnan uppfatta det som att Jorgie skrattar åt henne, och snart börjar hon tala högt om hur illa hon tycker om flickorna.

– Det övergår snart i rasistiska och islamofobiska tillmälen. Hon använder n-ordet, pratar om muslimer och kommenterar kompisens sjal, eller slöja som kvinnan kallar det. Hon gör det på ett väldigt aggressivt sätt med hot, och säger bland annat till min dotter att ”om du kollar på mig kommer jag sparka dig i huvudet så du dör”, säger Peter Lööv Roos.

– Hon sa väldigt grova ord, ”din jävla hora”, ”vilka tror ni att ni är jävla n-er”, ”jävla muslimer”, allt sånt, säger Jorgie Roos.

Vad tänkte du då?

– Jag var mest chockad, rädd, och sjukt förvirrad. Vi var bara helt tysta och kollade ner.

Börjar filma

Efter ett tag börjar Jorgie Roos att spela in det som händer med sin mobiltelefon. Men hon lyckas bara fånga en del av allt som sades. I mobilfilmen, som SVT Nyheter Uppsala tagit del av, hörs bland annat hur kvinnan säger:

”Skulle ha en spark i ansiktet”, ”såna här ska man bara ta ner” och ”N-er, ser du, n-er, förstår du?”.

På filmen syns inte kvinnans ansikte, eftersom Jorgie Roos inte vågade visa kvinnan att hon filmade. Det hela fortsatte även efter att flickorna klivit av bussen.

– När vi gick av drog hon handen över halsen och pekade finger. Sen såg jag att hon tänkte springa ur bussen men hon hann inte.

Ingen reagerade

Efteråt ringde Jorgie Roos sin pappa och berättade vad som hänt. I efterhand är hon mest arg

Peter Lööv Roos Foto: Privat

över att ingen på bussen reagerat.

– Jag vill att fler människor ska reagera och stoppa när något sånt här händer. Det är inte bara mig det har hänt, det är massor av andra. Man kan bli sårad och må dåligt och någon borde göra något så det inte fortsätter. Jag förstår att ett barn inte vågar, men det fanns vuxna på bussen och jag tycker absolut att de borde ha gått fram och reagerat. Men ingen reagerade, alla bara satt där, säger Jorgie Roos.

– Som förälder känns det bedrövligt. Att barnen inte ska kunna lita på att det finns vuxna som ställer upp. Att två barn ska vara utelämnade, helt ensamma i det här, det tycker jag är helt oförsvarligt, säger Peter Lööv Roos.

”Speglar samhällsklimatet”

Peter Lööv Roos menar att det skulle vara värt mycket om någon bara visade sitt stöd genom att sätta sig bredvid den som blir utsatt, och att om en agerar skulle det kunna leda till att fler hakar på.

– Någon kunde också ha hjälpt till genom att spela in, eller uppmärksamma bussföraren på det som skedde. Eller lämnat sina kontaktuppgifter och ställt upp som vittne.

Enligt Peter och Jorgie anmälde de händelsen till Uppsalapolisen dagen efter händelsen. Även om Peter Lööv Roos vet att chansen är liten att det leder till någon fällande dom, så menar han att det är viktigt att anmäla för statistiken.

– Det kvinnan hävde ur sig var ju extremt, de flesta har ju någon form av spärr, i alla fall i offentligheten. Men samtidigt speglar det också en hel del av samhällsklimatet, av politiska vindar och den hårdnande retoriken. Just afrofobiska och islamofobiska motiv är också väldigt vanliga hatbrottsmotiv.

– Det känns bra att anmäla, även om de inte hittar henne så känns det bra att de vet, säger Jorgie Roos.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.