Amanda, 28, skar sig själv i armarna i flera år

Uppdaterad
Publicerad

För Uppsalabon Amanda Sandahl började självskadebeteendet vid 14 års ålder, som ett sätt att hantera ångesten. Men de onda tankarna försvann bara tillfälligt när hon skar sig i armarna.

– Du mår bättre en liten stund, men sedan blir det bara värre igen.

I fyra år skar sig Amanda i armarna – och ärren sitter fortfarande kvar trots att hon nu är frisk.

– Det kanske inte är det man vill att folk ska se först, för det representerar ju inte vem jag är idag, säger hon.

Väljer täckande kläder

Det tog lång tid innan Amanda diagnosticerades med ADD och äntligen kunde få rätt behandling. Ärren har hon vant sig vid, men ibland gör de sig påminda. För att slippa frågor och kommentarer bär hon alltid långärmat på jobbet.

– Det blir ju lite jobbigare på sommaren.

Vid akut hjälp ring 112 eller besök en psykiatrisk akutmottagning

Självmordslinjen
Tel. 901 01 (drivs av ideella föreningen Mind som arbetar för psykisk hälsa)
Självmordlinjen går även att kontakta via chatt eller mejl.

Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd SPES
Telefonjour: 020-18 18 00 (alla dagar 19.00–22.00)

Vårdcentral eller annan läkarmottagning
På 1177.se kan du söka adresser och kontaktuppgifter till olika mottagningar där du bor.

Skolpersonal: lärare, skolsköterska, psykolog, kurator, fritidspersonal
Om du går i skolan kan du vända dig till någon som jobbar där som kan stötta dig, eller hjälpa dig att kontakta vården.

Ungdomsmottagning
På umo.se kan du söka dig fram en mottagning som ligger nära dig.

Präst, diakon
Jourhavande präst kan nås via 112. Be att få prata med en jourhavande präst.
På svenskakyrkan.se finns mer information om hur en jourhavande präst kan ge stöd.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer