Annas 11-åriga dotter stod och pratade med en kompis i närheten av hemmet när Johan kom cyklande. Först tog han tag i kompisens huva och när Annas dotter då började skrika, blev hon släpad längs marken.
– Hon ringde och bara skrek i telefonen, när jag kom dit sade hon att hon blivit påhoppad. Hon blödde och hade skrapmärken och blåmärken, berättar flickans mamma som vi kallar för Anna.
Hon förstod först inte vad som hänt, men när hon gjorde det ringde hon polisen.
Utredning om grov misshandel
Det blev ett stort pådrag och Johan greps. Flickorna blev förhörda och en polisutredning startade, brottet var rubricerat som grov misshandel.
Men nyligen lades polisutredningen ned, av Magnus Berggren, vice chefsåklagare, som förklarar:
– Jag har gått igenom utredningen och också tittat på äldre nedlagda fall. Efter det drar jag slutsatsen att det inte funnits ett brottsligt uppsåt, alltså en avsikt att begå brott – det här har handlat om något annat, säger han.
Johan, som egentligen heter något annat, har flera olika diagnoser, bland annat autism och adhd och har tidigare fått ett tiotal polisanmälningar mot sig.
Anna upprörs över beslutet, hon vill ha upprättelse för sin dotter.
– Det ska inte gå så här långt, vad händer nästa gång då – hur länge ska vi vänta innan nästa barn träffar på honom? Han är farlig för samhället och måste få tillsyn.
Har förståelse för oron
Åklagare Magnus Berggren har förståelse för att anhöriga kan känna oro.
– Men det är upp till andra myndigheter, till exempel socialen, att ta över.
Vad finns det för garantier för det?
– Det kan jag inte svara på, det är inte min uppgift som åklagare, säger han.
Kerstin Nordlöf är professor i juridik vid Örebro universitet och expert på unga förövare. Enligt henne är det vanligt att liknande fall inte hamnar i domstolen.
– Man ska ta till vårdinstanser från myndigheter eller närstående i första hand när det handlar om unga förövare som inte kan anses fullt förstå konsekvensen av sitt handlande.
Så lagen är ganska ”snäll” mot den här typen av förövare?
– Ja, man kan ju som brottsoffer tycka det är fel. Men man kan ju diskutera om en domstolsförhandling eller en lagföring i sig verkligen förhindrar att en ung person begår brott.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat