– Jag minns inte så mycket. Jag var inte spädbarn utan lite äldre därför att min pappa inte ville att jag skulle könsstympas. Men mamma ville. Så när pappa reste bort gjorde de det.

Då var Fana Habteab fyra, fem år. Vi träffas i Stadsträdgården i Uppsala. Hon bjuder på etiopiskt kaffe kryddat med kanel. Samtidigt berättar hon om sitt över 20 år långa engagemang för att stoppa kvinnlig könsstympning.

Kommunen bidrar

Fana Habteab har varit ordförande i Riksföreningen stoppa kvinnlig könsstympning och är numera kassör. Dessutom jobbar hon i lokalföreningen Kvinnointegritet, i Uppsala.

Föreningen har fått bidrag från Uppsala kommun till att utbilda åtta informatörer. Kommunen ska sedan kunna anlita dem för att sprida information i bland annat skolor och till folk som kommer från länder där könsstympning förekommer.

– Nu ser vi att många kommer från Afrika och Kurdistan... Då måste de här tjejerna veta vad könsstympning är och att det är olagligt i Sverige, säger Fana Habteab.

Prata enda sättet

En av de blivande informatörerna är Sultan Bogazkaya. Hon ska gå en kurs som drar igång i september.

– Jag vill också göra nånting. Folk ska höra och veta vad flickor går igenom och att det bara är en tradition. Föräldrarna ska vara medvetna om att de inte behöver göra det här bara för att följa traditionen i sina länder, säger hon.

Varje år utsätts tre miljoner flickor för könsstympning. Uppskattningsvis är omkring 130 miljoner flickor och kvinnor i världen könsstympade.

– Det finns inget annat att göra än att prata, prata och prata. Det är det enda man kan göra för att sluta med kvinnlig könsstympning, menar Fana Habteab.