Alla som inte fyllt 18 år och söker vård för ätstörningar erbjuds familjebaserad terapi (FBT). Öppenvården består av samtal och dagvård där man vistas på enheten, från morgonen till eftermiddagen.
– Jag kände mig misstrodd. Det kändes som att man inte var sjuk när man inte hade ett visst BMI, säger Elin Minten.
Akademiska sjukhuset uppger att alla vårdplaner bygger på individuella bedömingar. Att det inte finns några generella kriterier för behandlingsinsatser.
Ata Ghaderi, professor i klinisk psykologi vid Karolinska institutet, berättar för SVT att frågan är komplicerad:
– Hos vissa patienter finns det tyvärr en uppfattning om att om man når botten och går ner väldigt mycket i vikt så kanske det vänder, vilket nästan aldrig är fallet. Det blir bara försämringar. Men i vissa fall kan det vara rop på hjälp, i så fall är det ett systemproblem.
”Mera insatser”
På ätstörningsenheten för ungdomar arbetar två undersköterskor, två specialistutbildade sjuksköterskor, tre psykologer samt en specialistläkare.
– Jag gick ned 20 kilo på några månader. Man tänker att om man är inskriven på en ätstörningsenhet så ska det inte gå, säger Elin Minten.
Akademiska uppger att de aktivt arbetar med stöd i flera nivåer. Om en del av behandlingen inte fungerar kan man sätta in fler och mer.
Ska det vara möjligt att gå ner 20 kilogram under behandlingen?
– Uppenbarligen. Det händer ibland. Men om vi ser att det är en försämring av sjukdomen så måste man gå in med mera insatser. Försöka gå till botten med det är som inte fungerar, säger Tony Bengtsson, enhetschef ätstörningsenheten Akademiska sjukhuset.
Hör Elin Minten i klippet ovan.