De överfall som Johan gjort sig skyldig till har skett när han rymt från sina föräldrar.

– Han behöver en vuxen, som är som en skugga. Tidigare fick han åka buss själv till skolan, men det går inte längre. Vi måste hålla koll på vartenda steg han tar – han får inte gå ensam någonstans, säger hans mamma.

Johan behöver rutiner och en trygg och stabil vardag för att fungera. Han har svårt att närma sig andra människor och hans mamma tror att överfallen skett när han velat få kontakt.

– Han säger själv att han bara vill leka, men det blir ju fel. Han har givit sig på flickor och det började när han kom i puberteten – ålder är inget som han tänker på.

Behöver trygghet

Johans familj har känt stor oro över att han ska bli inlåst på någon institution som en konsekvens av överfallen.

– Det skulle vara som att börja om med allt från början, han behöver ha livet som det är i dag för att känna sig trygg, säger mamman.

Hon är noga med att framhålla att hon inte vill förmildra det som Johan gjort, att hon förstår brottsoffren och att brott ska leda till straff.

– Jag skulle själv bli rasande om det var mitt barn. Men Johan skulle inte förstå om han fick ett straff, dömdes han till exempel till ungdomstjänst så skulle han bara tycka att det var kul med ett jobb.

Saknar en samtalsgrupp

Johan får stöd från Barn- och ungdomspsykiatrin – för både medicinsk behandling och samtal – och utöver det hjälp från kommunen och samtal med en privat terapeut. Det enda som familjen saknar är någon form av gruppterapi, där Johan fick samtala med andra pojkar i samma ålder och i samma situation.

– Till exempel skulle de kunna prata om hur man beter sig mot flickor när man kommer i puberteten, det skulle vara nyttigt för Johan. Om det bara har en liten effekt så skulle det rädda vårt barn från att hamna i ett kriminellt beteende.

Johans mamma känner oro för framtiden.

– Vad händer när han blir 18 år? Vi kan ju inte tvinga honom till saker när han är myndig, säger hon.