Första intrycket av HVB-hemmet, som är ett av dem som drivs av Vägarna vidare vård, var gott.

Det fanns viss personal på boendet som gjorde sitt bästa efter förutsättningarna, tycker Marie. Men när tiden gick blev familjen allt mer frågande: 

– Det blev ju värre. Den typen av brott han gjorde där har han ju aldrig gjort hemma tidigare. 

Marie konstaterar att det finns en föreställning om att behandlingshem riskerar innebära en inskolning i grövre kriminalitet.  

– Det är därför det är så viktigt att man jobbar efter beprövade metoder och program. Jag upplevde inte att de gjorde det.

Droger och kriminalitet

Under tiden på boendet avvek sonen och begick brott och tog droger. 

– Att man inte hade den tillsyn som man skulle ha, så han hade möjlighet att begå de brott han gjorde – det är jag otroligt kritisk till.

Maries son var frivilligt placerad med stöd av socialtjänstlagen. Då har personal på boendet inte ens rätt att gå in och kontrollera om en ungdom ligger kvar på sitt rum på natten.  

Personalen hade inte haft lagligt stöd att hålla honom kvar på boendet om han vill ut. Men ni hade ändå hoppats på mer?

– Ja, det hade vi. Jag kände inte att de kunde ta hand om vår son. Jag tyckte inte riktigt de hade kontroll över situationen.

”Vår son funkar bra i dag”

Sonen flyttades senare till ett annat HVB-hem. Där har upplevelsen varit helt annorlunda menar mamman.

– De har ett regelrätt behandlingsprogram. Och vi har känt oss trygga hela tiden. Vår son funkar väldigt bra i dag, säger Marie. 

SVT har har sökt Vägarna vidare vård för att ge dem möjlighet att bemöta Maries kritik. Den nu verksamhetsansvarige skriver till SVT Nyheter Uppsala att ”Tyvärr är det svårt för mig att svara på frågor som rör händelser innan 2021 på Vägarna Vidare Vård. Jag kan svara för hur vi arbetar i dag.”

Marie heter egentligen någonting annat.