– I stor utsträckning i dag byggs bostadsområden som kräver att familjer ska lämna barn på förskola på en plats, jobba på en andra och handla livsmedel på en tredje. Det ställer för stora krav på infrastrukturen i längden. Och den kostnaden landar ju på staten, säger Johan Edstav.

Sedan 2016 är han regeringens samordnare med uppdraget att lösa den svenska bostadskrisen. Eller åtminstone dämpa den. Ett stort uppdrag men också med stor tidsrymd, planeringen sträcker sig över flera decennier framöver.

Johan Edstav menar att de investeringar som staten måste göra, för att  täcka upp alla pendlingsbehov som skapas när rena bostadsområden byggs, blir onödigt stora. Framtidens satsningar bör därför göras så att fler kan röra sig i sina egna närområden med hjälp av gång eller cykel.

– Det finns inget självändamål att fler ska pendla när vi gör infrastruktursatsningar. Men när människor måste röra sig för att kunna jobba krävs att vi möjliggör pendling. Jag hoppas dock att vi lyckas bygga bort en del av pendlingen i framtiden, säger han.

Freiburg bäst i klassen

De senaste åren har antalet pendlare ökat. Den svenska bostadsmarknaden nämner han som ett av skälen till att det blivit så. I brist på möjligheter att flytta blir människor inlåsta på bostadsmarknaden och börjar i stället pendla till närliggande kommuner.

I jakten på ett framtida Sverige har han också blickat utomlands. Och hittat ett föredöme djupt ner – i Tyskland.

– Freiburg är stad som är väldigt lik Uppsala. Det är en äldre stad med ett universitet men de har löst det här mycket bättre.

Vad har de som inte vi har?

– De har haft längre perspektiv i sitt byggande. Och i hur arbetstillfällen i närområden ska skapas. Ett helhetsperspektiv som kanske inte funnits i Sverige. Här har vi istället sett vissa områden som rena bostadsområden istället för delar av en stad med allt vad det innebär av service och arbeten, säger Johan Edstav.