Bengt-Åke Östling som jobbar på Älvkarleby Sportfiskeförening säger att det nere vid mynningen, där nedre dalälven möter havet, är närmare 3000 skarvar i området. Men bara uppe vid sportfiskeföreningens vattendrag har de runt 200-300 stycken. Främst är det aborren och gäddan som blir lidande men också lax- och öringsungar.

LÄS MER: Sportfiskare: ”Skarven äter upp all fisk”

– Det är ett jätteproblem för oss. När vi planterar ut smolten (lax- och öringsungar) så blir det en lättillgänglig mat för skarvarna. Det påverkar återväxten eftersom vi inte får tillräckliga mängder tillbaka, säger Bengt-Åke Östling.

Tillstånd att skjuta

Sportfiskeföreningen har länge påpekat problemen man haft med skarven. Man skickade därför in en ansökan till Länsstyrelsen om att få skjuta ner fåglar. Länsstyrelsen beviljade föreningen skyddsjakt på 15 stycken skarvar, något som Bengt-Åke Östling inte tycker är tillräckligt.

– Det är som ett hån, det hjälper inte. Det skrämmer dem bara litegrann, sen är dem tillbaka igen, säger han.

Hur många har ni skjutit hittills?

– Vi har skjutit en 8-9 stycken. Men de är svåra att jaga, säger Bengt-Åke Östling.

Skyddad fågelart

På Länsstyrelsen i Uppsala län är man medveten om att skarven är en problematik. I år så har man gett två tillstånd för skyddsjakt på skarv i Mälaren respektive Nedre Dalälven.

– Lagstiftningen gällande skarven är att allt vilt är skyddat enligt jaktagen. Den är också skyddad enligt EU:s fågeldirektiv. Den enda tillåtna jakt som får bedrivas är skyddsjakt, säger Kalle Mälson t.f på Länsstyrelsens naturvårdsenhet i Uppsala län.

”Inte en naturlig art”

Bengt-Åke Östling på Älvkarlebys sportfiskeförening, säger att skarven som rör sig i området uppe vid Älvkarleby är en skarvart som inte finns i vår fauna naturligt och att Länsstyrelsen värnar om fel art.

– Det är en asiatisk fågel som inte har i vår natur att göra.

Kalle Mälson på Länsstyrelsen berättar att det finns två olika skarvarter, mellanskarv och storskarv. Men där det är mellanskarven som är den vanligaste.

– Den häckade inte i Sverige mellan slutet av 1800 fram till 1940-talet. Men sen har den kommit tillbaka, säger han.