– Vi är lyckliga och kan planera en framtid nu, säger mamma Hind Hajahmed.
Det här är historien om en av alla familjer på flykt som trots motvind lyckats i jakten på ett nytt tryggare liv.
– Även om det inte riktigt blev som de tänkt sig.
Familjens flykt startade hösten 2015 när flygbomber var nära att döda äldsta sonen Waael i hemstaden Aleppo. Waael överlevde bombattacken men blev vittne när hans vän och hennes pappa gick en brutal död till mötes.
Händelsen blev droppen som gjorde att familjen flydde över Medelhavet med Sverige som mål. De kom till Gräsmark där de fick ett varmt mottagande. Paret Karl-Erik och Lena Kulander öppnade sitt hem för dem och lät de bo på sin gård. Hind, som är biologilärare, fick praktikjobb på skolan och de drömde om en framtid i Sverige.
Kom till Tyskland
Men Dublinförordningen och Migrationsverket hade andra planer för familjen. På sin resa mot Sverige registrerades familjen ofrivilligt som flyktingar i Tyskland och därför blev de tillbakaskickade dit förra sommaren.
Det var en stor sorg för familjen och deras nyafunna vänner. De oroade sig framför allt för hur äldste sonen skulle klara ett nytt uppbrott. Han var i mycket dåligt skick när de kom till Sverige men tiden på förskolan gjorde att hans psykiska hälsa förbättrades och han blev en glad kille igen. Dagen kom när polisen hämtade familjen och de fördes till Hamburg i Tyskland. Sen gick allt väldigt fort.
– Efter ett år har vi fått jobb på Helmholtz-center för havsforskning, vi har uppehållstillstånd och lägenhet. Vi har nya vänner och barnen är lyckliga och trivs i skola och kindergarten, säger mamma Hind Hajahmed.
När SVT träffar familjen är de tillbaka i Gräsmark, den här gången på en kort semester hos paret Kulander. De är som en helt ny familj jämfört med den dystra dagen de lämnade orten – i dag sprudlar de och ler när de går utanför herrgården bland träden som lyser i höstens alla färger.
Sverige har mycket att lära
Att allt gått så fort i Tyskland beror på myndigheterna. De var snabba att hjälpa familjen att stå på egna ben, berättar Fateh Bulbul. Han tycker att Sverige har en del att lära på den punkten.
– Efter en månad hade vi fått en lägenhet. Barnen gick på förskola och vi i språkskola. De tog reda på vad vi hade för utbildning och hjälpte oss att söka rätt jobb. Så redan efter ett år fick vi båda jobb inom det vi är utbildade till, berättar Fateh Bulbul.
Även om familjen är lycklig och planerar för en framtid i Tyskland saknar de Gräsmark och människorna där – en saknad som är ömsesidig.
– Sverige har gått miste om två duktiga akademiker som kunde hjälpt oss i framtiden, säger Karl-Erik Kulander.
Han och hans fru har tät kontakt med familjen och de kommer fortsätta besöka varandra.
– Gräsmark har en särskild värme och ett lugn som jag saknar, säger Hind Hajahmed.