Många biarter är hotade. Samtidigt vill forskare få mer kunskap om de vilda binas liv. Därför har Naturskyddsföreningen i kampanjen ”Bivänlig nu” uppmanat bivänner att bygga bihotell.
Stockholms län toppar listan på byggda bihotell med 703 stycken, vilket motsvarar 3,0 per 10 000 invånare, tätt följt av västra Götaland och Skåne. Omräknat med hänsyn till folkmängd leds ”Bitoppen” av Gotland, Dalarna och Södermanlands län medan Värmland ligger sist.
Totalt har hittills närmare 3 000 bihotell byggts. Målet är 5 000.
– Entusiasmen och engagemanget hos bivänner i hela landet har varit över all förväntan, säger Karin Lexén, Naturskyddsföreningens generalsekreterare.
Värmland sämst
Att vi kan bidra med kunskap om vilda bin till forskningen gör det extra angeläget att så många som möjligt i hela Sverige hjälper till.
Men det är glest med bihotell i många kommuner. Och allra sämst ställt är det i Värmland. Här finns bara 53 hotell för vilda bin inrapporterade till Naturskyddsföreningen, vilket är 1,9 bihotell per 10 000 invånare. Och de som finns är ojämnt fördelade. Sex i Kils kommun och sju i Arvika kommun men bara ett i Säffle kommun och inte en enda i Munkfors kommun.
– Vi hoppas att invånare där och i andra län där det inte finns så många bihotell – Västerbotten och Norrbotten – nu antar utmaningen och bygger fler. Även de vildbihotell som inte blir bebodda ger viktig information. Att prata om bin och bihotell sprider helt enkelt kunskap om hur naturen fungerar och vad som behöver göras för att hjälpa arter som trängs undan och blir allt ovanligare, påpekar Karin Lexén.
Stora hot
De största hoten mot vilda bin är förändringar i landskapet och bristen på blommande ängar. Användning av bekämpningsmedel drabbar också insekter hårt. Naturskyddsföreningen arbetar på många olika sätt för bin och den biologiska mångfalden.
– Runt om i landet ordnar många av våra lokala föreningar slåtter av ängar och hagmarker för att rädda gamla ängsväxter och miljöer som många bin trivs i och som annars växer igen. Men det är viktigt att politiker och planerare på alla nivåer ser till att det finns plats både för blommande växter och bin också i tätorter och städer, säger Karin Lexén.