Carl-Gustaf Bornehag jobbar som professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet och skogen är ett arv från föräldrarna. I sin ungdom var det han själv som högg för att såga timmer till brädor och plank.

– Min syn på skogen är att det är en resurs som står där, som jag vill kunna ta vara på och förädla på olika sätt.

Plockhugger

Samtidigt har han bestämt sig för att sluta med kalhyggesbruk och gå över till att plockhugga, i hopp om att gynna den biologiska mångfalden och få en tåligare skog.

Vid sidan av detta ska alltså en del av beståndet också sparas i minst tio år, genom Skogsskiftet. I utbyte mot en ekonomisk ersättning väljer han att låta avverkningsmogen skog stå kvar.

– Från början handlar mitt intresse för skogen om att försöka återskapa en naturlig skog och de här två principerna uppfyller det, säger han.

”Trial and error”

Vad som händer efter de utlovade tio åren kan han inte svara på i dagsläget. Och det är kanske inte det viktigaste, just nu. För Carl-Gustaf Bornehag vill ligga i framkant vad gäller skogsindustrins utveckling i klimatfrågan. Det behövs ett nytt tänk, en ny syn på hur vi brukar skogen, tycker han.

– Enda vägen framåt är att folk börjar efterfråga det här, och intressera sig för frågan. Så får vi ta de steg vi tar, trial and error, men vi beträder åtminstone en ny väg.