– En tranåker är en åker som vi besår med korn för att locka till oss tranorna, enkom för att de ska vara på de åkrarna och inte någon annanstans, berättar Ingemar Robertsson. Han är en av lantbrukarna som engagerar sig för att locka tranorna från sina grödor.
I flera år har bönderna i Ingmår arbetat förebyggande för att begränsa skadorna. Och skadorna, som fåglarna orsakar är kostsamma. Varje år betalar Länsstyrelsen i Värmland ut stora summor i ersättning för förstörda grödor och uppätet utsäde, förra året handlade det om drygt 280 000 kronor.
– Problemet är ett ökande problem. Det är ingen som har intresse av att skjuta gässen eller jaga dem. Och tranorna får vi inte jaga. Totalt sett har de en tillväxt på 8-9% per år och med tanke på den lilla avskjutningen så kommer problemet att öka, säger Ingemar Robertsson.
Lockar bort dem med mat
I Ingmår har 15 hektar avsatts i syfte att avleda tranor och gäss från nysådd mark. Man lockar medvetet med mat på avledningsåkern, samtidigt gör man det mindre attraktivt för fåglarna att landa på åkrar där man nyligen sått. Här gör man istället vad man kan för att skrämma fåglarna.
Just nu gäller det att rädda höstsådden och i Ingmår är det förmodligen Ingemar Larsson som vet bäst hur man håller tranor och gäss borta från de nysådda åkrarna.
– Vi har provat raketer, lapptyg som fladdrar, gasolkanon med mera. Men i sommar har vi inte vågat använda raketer eftersom det varit så torrt så istället har vi införskaffat den så kallade ”falken” som flaxar i vinden.
Länsstyrelsen positiv
Ingmar Larsson har genom det förebyggande arbetet lärt sig mycket om tranor och tranors beteende.
– De vill till exempel inte så gärna landa i lång säd, så då putsar vi upp en landningsbana och lägger lite foder för att hjälpa till att avleda och hålla dem borta från där vi inte vill att de ska vara, berättar Ingemar Larsson.
På Länsstyrelsen ser man positivt på arbetet som pågår i Ingmår.
– Det är alltid roligare att arbeta förebyggande, än att betala ut ersättning för skador i efterhand. Det känns bättre både för dem som får hjälp och för oss på Länsstyrelsen, säger Kari Langöyen, som arbetar som Vilt- och artskyddshandläggare.