Hör Tina Andersson berätta om olyckan då hon fick skallen spräckt av en hästspark. Foto: SVT

Krafttag mot hjärnskakningar inom ridsporten

Uppdaterad
Publicerad

För tio år sedan förändrades hoppryttaren Tina Anderssons liv helt när när hon träffades av en hästspark i nacken. Nu tar ridsporten till krafttag för att minska risken för bestående men efter hjärnskakningar.

Det var direkt efter tävling och Tina Andersson höll på att ta loss gräsbroddarna från hästskorna när hästen plötsligt blev skrämd.

– Det sa bara pang! Hon sparkade mig rakt i huvudet så att skallbenet sprack.

Det var början på en resa som inte är slut än, tio år senare. Tina opererades, och det  trasiga skallbenet avlägsnades och ersattes med titanplattor.

Hjärnskakningen gick inte över

Den första tiden efter operationen reflekterade hon inte så mycket över tröttheten, yrseln och huvudvärken, men symptomen varken försvann eller mattades av.

– Jag hade hjärnskakning i över ett år, och det tog två och ett halv år innan det började bli lite bättre.

Saker som förut varit vardag blev nu till en kamp.

– Jag kunde inte ta en fika med kompisar. Jag kunde inte fokusera och titta på dem.l Jag kunde inte fästa blicken och hörde inte vad de sa.

Nya regler vid skador

Ridsporten är hårt drabbad av hjärnskakningar. Nu tar sporten till krafttag för att minska risken för bestående men av skadorna.

Från den första juni gäller rapporteringsskyldighet för hjärnskakningar vid internationella tävlingar, och det Svenska Ridsportförbundet skärper också sina regler.

– När man råkar ut för en huvudskada kommer man att få ett tävlingsstopp på sju dagar. Det är för att vi vill att man ska följa den hjärntrappa som har utvecklats, säger Andrea Barth, verksamhetschaf inom Svenska ridsportförbundet.

”Vi ryttare är hårda”

Hjärntrappan används inom flera sporter för stegvis återgång till träning och tävling efter en hjärnskakning. Först gäller total vila, det vill säga raka motsatsen till det gamla talesättet ”upp i sadeln igen”.

– Man borde kanske inse själv att man ska ta det lugnt, men vi ryttare är ganska hårda. Vi borstar av oss och hoppar upp igen och kör, säger Tina Andersson.

Idag, tio år efter olyckan, mår hon lite bättre, men har tvingats inse att skadan aldrig kommer att läka helt.

Hon försökte ett tag att leva utan hästar, men insåg att för henne var det inte ett alternativ. Istället försöker Tina anpassa sitt liv inom ridsporten till skadan.

– Jag måste vila mer. Om jag ska tävla rider jag inte innan till exempel, utan sparar på krafterna, och jag tittar inte på de andra klasserna. Jag måste ha det lugnt helt enkelt, och känna efter vad jag orkar.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.