Tavlorna står längs väggarna på det lilla galleriet på Herrhagen Karlstad. Fåglar, fjäll, tåg och landsbygdsmotiv väntar på att komma upp på väggarna tills utställningen öppnar imorgon. Karlstadskonstnären som tidigare blivit känd för sina trappuppgångar, stadsmiljöer och stora självporträtt har nu låtit naturen ta plats på duken.
– Trappuppgångar målade jag så mycket så till slut så hittade jag inga nya och jag kunde inte komma längre med dem, säger Joakim Johansson.
Premiärvisade verken i Karlstad
Det mesta på utställningen är producerat det senaste halvåret. Några av verken var nyligen med på en utställning på Galleri Agardh & Tornvall i Stockholm och några har även visats på Galleri Backlund i Göteborg men det är första gången han visar upp dem i Karlstad.
Joakim Johansson beskriver motiven i den här utställningen som ögonblick från resor. Han utgår ofta från fotografier när han målar och är omtalad för sin realism men vill inte kalla sig fotorealist. Till en och samma tavla kan han använda foton från olika platser och situationer. En snäcksamlare på en strand har blivit till en stenplockare på en landsväg. En strosande man på en sanddyn har hamnat i fjällen.
– När jag började måla var jag livrädd för att ändra något från verkligheten men nu känner jag tryggheten. Konst är ju konst och att jag kan hitta på vad jag vill i en bild, säger Joakim Johansson.
Större men färre med åren
I år har han målat tavlor i 30 år. Han strävar efter att överraska. Inte så mycket andra, utan mest sig själv. Tavlorna har vuxit i storlek och han gillar mest att göra dem i stora format som är två till tre meter. Däremot har de blivit färre med åren.
– Jag målar inte lika mycket nu som för tio år sedan, eller tjugo år sedan. Då kanske jag gjorde 70 målningar om året, nu kanske jag är nere på knappt 20, säger han.
För ett tiotal år sedan sade du i en intervju i SVT att du aldrig tröttnade på att måla, att du nästan var besatt, känns det så fortfarande?
– Det är ju mitt yrke, jag lever ju på det och man måste ju få motgångar och känna att det är tufft ibland. Jag har nog inte börjat tröttna på att måla men det handlar mer om vilken väg en går, höger eller vänster, så inte varje utställning blir en kopia av den förra.
