Martin Sandmark från Karlstad studerar landskapsvård vid Göteborgs universitets filial i Mariestad. Han är djupt bekymrad över vad som skett med Vänerlandskapet de senaste årtiondena. Och det är inte höga vattenstånd som oroar honom utan bristen på dem.

– Det jag är oroad över är att vi förlorar en väldigt stor del av den biologiska mångfalden, vi förlorar de rekreativa värdena och vi förlorar karaktären av ett hav där vi har den här svallzonen och så vidare. Det ser vi redan nu att mycket av det är borta, säger Martin Sandmark.

Sedan Vänerns vattenstånd började regleras under 1930-talet har sjöns 450 mil stränder förändrats. När inte vattenståndet längre varierar kryper träd och buskar allt längre ut i strandlinjen.

– Historiskt har ju Vänern fluktuerat upp till två och en halv meter mellan högsta och lägsta nivå. 2001 hade vi ju extremt högt vatten men vi har haft nivåer över det historiskt sett. Framför allt har det pågått under längre perioder, kanske en hel sommar med högt vattenstånd, berättar Martin Sandmark.

Så sent som i september gjorde Martin Sandmark en studie åt länsstyrelsen i Värmland där fotografier från 1970-talet ställdes mot nytagna bilder. Och skillnaderna är högst påtagliga.

– Vid Vänern finns det ungefär 300 rödlistade arter som är beroende av den här fluktuationen i vattenståndet. Tittar vi på sandstränder så har vi ju liten myrlejonslända som kräver öppna ytor med blottad sand. Tittar vi på strandängar så har vi grönskäran som är beroende av att vattnet svämmar över ibland, förklarar Martin Sandmark.

Nu efterlyser Martin Sandmark en diskussion om hurt hårt Vänern kan och skall regleras.

– Det är en jättestor fråga men vi måste ta tag i det här och börja diskutera, göra undersökningar och belysa de olika aspekterna av översvämningarna, säger Martin Sandmark.