Distansridning är en tävling där häst och ryttare rider flera längre sträckor i skog och mark. Den totala distansen som ekipagen tillryggalägger sig under en tävling är mellan 40 och 160 kilometer. Den 21 april arrangerar föreningen Värmlands distansryttare A9-ritten i Kristinehamn, med både internationella och nationella klasser.

Lär hästen att äta mellan sträckorna

Sara Fredriksson från Storfors är en av de som tävlar i en nationell klass. Hon är nästintill en veteran i sammanhanget och har tävlat i distansritt sedan 2003. Hästen hon ställer upp med i helgen, sexåriga Buber, är däremot i stort sett nybörjare. Han är under utbildning och målet just nu är att skola in honom i de moment som ingår i tävlingen.

– Han måste lära sig allt; att koppla av mellan sträckorna, att äta när det är dags för det och veta när han ska visa upp sig på ett bra sätt för veterinären, säger hon.

Inte alltid snabbast vinner

Först i mål vinner, men det handlar inte bara om att vara snabb. Mellan sträckorna går hästen genom en veterinärkontroll där det bland annat kontrolleras att hästen inte här för trött, att den är halt eller har för hög puls. När tävlingen är genomförd tilldelas en av hästarna det prestigefulla priset Best Condition av veterinärerna, vilket enligt Sara Fredriksson nästan är finare än att vinna tävlingen på tid.

– Man måste verkligen disponera loppet efter hur hästen mår, säger Sara Fredriksson.

Hon har fyra hästar som hon tävlar med i distansridning och berättar att en av vinsterna med sporten är att ryttare och häst får väldigt god gemenskap under de långa loppen.

– Den största utmaningen är den mentala biten, man måste motivera hästen att tycka att det är jättekul även när den är trött, säger hon.