Fartygsägaren ska vara fortsatt ansvarig för sitt fartyg, även om det sjunkit till botten. Så enkelt skulle man kunna uttrycka kärnan i Vrakkonventionen från 2007, en konvention som Sverige redan skrivit under på, men än så länge inte gjort lag av.

Redan i dag har fartygsägarna ett ansvar men om riksdagen beslutar att säga ja till regeringens proposition kommer det ansvaret att skärpas.

– Den nya lagstiftningen stärker skyddet för miljön, utökar Sjöfartsverkets möjligheter att ingripa mot farliga vrak och skärper fartygsägarnas ansvar, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) i ett pressmeddelande.

Gäller inte Aila af Karlstad

Lagen, om riksdagen säger ja till den, kommer inte att gälla befintliga vrak utan endast de fartyg som förliser efter att lagen trätt i kraft. Därmed omfattas exempelvis inte båten Aila af Karlstad som gick på grund i naturreservatet Lurö skärgård för åtta år sedan.

Större fartyg måste försäkras

Samtliga remissinstanser har uttalat sig positivt om förslaget, men på en punkt går en skiljelinje som nog intresserar många fritidsbåtsägare. Nämligen den om hur stora fartygen ska behöva vara för att omfattas av den tvingande försäkring som följer med den planerade lagen. Försäkringen anses nödvändig eftersom kostnaderna för att bärga fartyg naturligtvis kan bli höga.

Regeringen föreslår att gränsen går vid en bruttodräktighet av 300, alltså att den bara ska omfatta större fartyg. Havs- och vattenmyndigheten däremot vill sätta gränsen redan vid en bruttodräktighet av 20. Skulle myndigheten få sin vilja fram skulle lagen istället komma att omfatta även större fritidsbåtar.

Bärgningskrav

De krav som kommer att ställas på fartygsägarna är att bärga vrak som bedöms påverka miljön eller sjöfarten negativt. Exakt hur stor den negativa miljöpåverkan måste vara för att en ägare ska tvingas bärga sitt vrak kommer att bli en bedömningsfråga.