Vad har du för erfarenheter av besöksförbudet på sjukhusen?
Anna • Arbetar som sjuksköterska på sjukhus och min erfarenhet är att vi har ofta brustit.
I våras var man oförberedd. Bättre lager av skyddsutrustning och bredare testning hade kunnat möjliggöra nödvändiga besök. Men samhället/sjukvården hade inte den beredskapen.
Jag tycker också diskussionen om besöksförbud måste granska hur pass effektiva de egentligen är. Om två personer bor tillsammans, så delar de ju hushåll i vanliga fall. Dvs båda kan antas vara exponerade för smitta.
Det blir också ibland en slags dubbelmoral upplever jag. Att en äldre patient ska förbjudas besök av en frisk anhörig som kanske är jättenoga och islorerar sig helt. Men däremot ska de ha nära kontakt med personal som kan träffa 90 olika personer på en vecka, varav vissa otestade.
För den enskilde kanske valet handlar om ett sista år i livet. Och då kanske den personen för sin livskvalitet vill vara med sin respektive.
Jag tycker vi problematiserar och samtalar för lite om det här. Och att lyfta fram positiva exempel, hur kan man göra istället?
Vi måste ta krafttag nu och regeringen har fattat många bra beslut. Men det finns grupper där skadan blir alltför stor av besöksförbud. Det skapar smärtsam ensamhet, ångest, förvirring. Trauman.
Vi som är friska tycker jag får göra uppoffringarna. Och man måste inte vara två personer som följer med en i övrigt frisk till sjukvården.
Men när det gäller döende personer, personer med svår ångest, nyblivna föräldrar eller små sjuka nyfödda barn. Där måste man göra undantag anser jag.
Har man skyddsutrustning, håller avstånd, eller testar, så kan kontakt alla gånger fungera.
Jag tycker inte det känns etiskt och professionellt att man t ex kan gå och handla 3 personer tillsammans. Men som frisk anhörig till t ex en svårt hjärtsjuk och döende person utan covid, så får man vare sig besök eller ordentliga anhörigsamtal. Och så är det på många ställen nu!