Vissa höjde kanske på ögonbrynen när Svenska kyrkan presenterade en Sifo-undersökning inför allhelgonahelgen som visade att över hälften av svenskarna och 40 procent av Västra Götalandsborna planerade att besöka en kyrkogård.

Britt-Marie Näsström, professor emeritus i religionshistoria vid Göteborgs universitet, var en av dem. En förklaring som hon ser är att högtiden inte längre är strikt religiöst förknippad.

– Vi går inte så mycket i kyrkan nu längre, utan gör hellre en egen rit av det hela genom att till exempel tända ljus, säger hon.

Kyrkogårdar för alla

En kyrkogård är inte heller en renodlat kristen plats. Istället är det Svenska kyrkans ansvar att tillhandahålla begravningsplatser åt alla som ansöker, oavsett om det är ateister, kristna, muslimer eller något annat.

– Just under allhelgonahelgen kommer många också till de muslimska delarna. Jag kan tänka mig att även om man inte har den här traditionen från sitt hemland är det nog många som blivit ”försvenskade”, säger Roger Patriksson, kyrkogårdschef på Håjums kyrkogård i Trollhättan.

Håjum är en av tre kyrkogårdar i regionen där det också finns muslimska begravningsplatser.

Fredagsbesök i islam

Sabri al Harbiti, talesperson för den sunnimuslimska kulturföreningen i Trollhättan, gör dock ingen koppling mellan allhelgonahelgen och troende muslimer.

– Vanligtvis så är det på fredagar som vi besöker våra gravar, och på våra egna högtider. Sedan finns det de som går oftare, om det handlar om sorgen efter ett barn eller den allra käraste, säger han.

Inom islam finns ingen särskild högtid för att minnas de döda som kan jämföras med allhelgona, utan det är något man gör under hela året.

Vikingarna lämnade mat

Olika religioner har ofta liknande ritualer för att minnas en avliden. Att tända ljus eller att lämna blommor är ett exempel på det.

Men självklart finns variationer. Under vikingatiden åt de asatroende en måltid vid gravplatsen och lämnade sedan en portion åt den döde. Britt-Marie Näsström minns hur en person en gång frågade henne om man på allvar att den döde skulle äta maten.

– Svaret var: Lika lite som ni tror att de döda ska komma upp och lukta på blommorna. När vi gör de här sakerna ligger det på ett djupare plan. Det är inte att de döda som ska se ljusen, utan man ska få en minnesstund för sig själv.